Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Spansk självprövning - Anmälda böcker - Ortega y Gasset, J., Det ryggradslösa Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
”Ruralism” är det mest karakteristiska
kännetecknet på samhällen utan överlägsen
minoritet. I Sevilla, en stad på tretusen år, ser man
”knappast annat än bondefysionomier på
gatan”. Det spanska bondefolket kan i viss
mån jämföras med fellahfolken — ”sålunda
existera i Sudan städer med ända till
tvåhundratusen invånare — Kano, Bida till
exempel — vilka oföränderligt framsläpa sin
lantliga existens sedan århundraden"’. Endast
en enda gång under Spaniens historia slår
den spända drivfjädern till den spanska
energien ut, och spanjorerna ”ger sig ut på
ett storartat plundringståg över hela världen.
Tvenne generationer senare faller det i
historisk dvala, varur det fortfarande icke har
vaknat, och i dess ådror cirkulerar blodet
i takt med en långsam bondepuls.” Man
känner från Ortegas bok ”Massornas uppror”
hans syn på massan. Ingenstans har massan
spelat en så ödesdiger roll som i Spanien.
Massans verkliga roll är att följa de
överlägsna individerna utan att göra anspråk på
att ersätta dem.
”1 stället för att kollektiviteten genom en
strävan att efterbilda förebilden med varje
generation skulle ha förbättrat den spanska
människotypen, har den kommit denna att
urarta. Spanjoren har blivit alltmera
oemottaglig, allt mindre vaken, har mist energi,
entusiasm och mod, ända till dess han på ett
förfärligt sätt fullkomligt avtrubbats i sin
vitalitet. Massornas känslouppror, hatet mot
dem som höjer sig över mängden och bristen
på dylika individer — se där den verkliga
orsaken till Spaniens stora olycka.”
Räddningen
kan inte vara någon annan än att snabbt slå
ned denna tendens. Ortega betonar i sin boks
företal, att han förutsagt de sista årens
politiska utveckling. Han åsyftar här den kritik
han gett av massväldets skenbart fruktbara,
innerst ödesdigra ”demokrati”. Han har i
framväxten av diktaturstater i Italien och
Tyskland sett ett tidsfenomen som han i viss
grad betraktar som ett hälsans kännetecken.
Vad han önskar Spanien står utom allt tvivel
— han må vara aldrig så mycket republikan
och demokrat, vad han vill är ett kraftfullt,
oförfärat ledarskikt i Spanien med förmåga
att fascinera massorna till vettig och fruktbar
lydnad. Därmed har han naturligtvis inte på
minsta sätt försvarat den nuvarande spanska
aristokratien, som han tvärtom anser vara en
parodi på en verklig elit. Han påpekar, att ett
folks politiska storhetstid vilar på två
förutsättningar : förefintligheten av betydande,
handlingskraftiga individer samt av en massa, som
finner sin lust i att efterhärma dem. Finns
bara den ena förutsättningen för handen, blir
resultatet noll och intet. Isolerade starka
individer kan inte göra någon insats. Massans
efterapningsdrift kan likaledes i och för sig
ingenting skapa. Spanien är ett tragiskt
exempel på frånvaron av båda dessa
förutsättningar. Landet saknar genier, och folket lider
av aristofobi. Så lyder Ortegas dystra diagnos.1
6.
I de dagar då detta skrives står José Ortega
y Gasset, samtidens kanske finaste
kulturkritiska begåvning och sitt lands mest lysande
tänkare, om man får tro engelska uppgifter
som chef för en kulspruteavdelning utanför
Madrid. Omkring honom kämpar hela
Spaniens intellektuella elit — lyrikerna Antonio
Machado och Rafael Alberti, romanförfattarna
Ramon Gomez de la Serna och Pio Baroja
samt alla de ledande publicisterna och veten-
1 Ortegas politiska agitation kan studeras i
samlingarna ”La redencidn de las provincias y la
de-cencia nacional”, ”Rectification de la Repüblica”
och ”El estatu catalän” (den sista ett riksdagstal,
hållet i Ortegas egenskap av ”diputado por Léon”
13 maj 1932).
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
