Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Lagercrantz: Fyra dikter - Vårmorgon på Gröna Lund - Den gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF LAGERCRANTZ
Bland uterestaurangens nakna bord,
där några sparvar hoppar undan tyst,
står på ett stycke hyacintprydd jord
förunderligt att se — en Bellmansbyst.
Han blickar mot ett körsbärsträd i blom
och se — han ler åt denna leksaksvärld
som är så färgglad i sin fattigdom.
Han tar den som en välment hyllningsgärd.
DEN GÅNGEN
Solsångarn sträckte armarna mot skyn.
Som röda tennsoldater stod tulpaner
på huvudstadens cirkelrunda planer
och håvar glänste till i vattnets bryn.
En mås flög ut ur solens gula boll.
En djurgårdsfärja stävade mot Slussen
och cykelbudet åkte kapp med bussen,
som fräste motorstark från håll till håll.
Jag kom från Söder, från ett docklikt rum
med vita möbler, blommiga tapeter.
Ur varje ting steg dolda hemligheter,
där förr jag vandrat kärlekslös och ljum.
Solsångarn sträckte armarna mot skyn
och skuggan av en vinge strök hans panna.
Jag gick på bron och kunde inte stanna.
Det började att skymma för min syn.
Det var som törnroskronan fällt ett blad
på mina ögon, allting lyste rött.
Jag önskar nu, att då jag hade dött,
när du var min i världens sommarstad.
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
