Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Böcker från väster - Anmälda böcker - Miller, Henry, Tropic of Cancer; Black Spring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER FRÄN VÄSTER
drucket orakel, där kulturfragmenten virvlar
bland myter och sopor. Men låt mig citera en
sida ur ”Tropic of Cancer”:
”Jag önskar en värld av män och kvinnor,
av träd som inte talar (för det talas för
mycket i världen som det är!), av floder som
för en någonstans, inte floder som är
legender, utan floder som för en i beröring med
andra män och kvinnor, med arkitektur,
religion, växter, djur — floder där det finns
båtar och i vilka människor drunknar,
drunknar ej i myt och legend och böcker och det
förflutnas damm, utan i tid och rum och
historia. Jag önskar floder som bildar oceaner
sådana som Shakespeare och Dante, floder
som inte torkar bort i det förflutnas avgrund.
Ja, oceaner! Låt oss få fler oceaner, nya
oceaner som utplånar det förgångna, oceaner
som skapar nya geologiska formationerf nya
landskap och sällsamma, fruktansvärda
kontinenter, oceaner som förgör och bevarar på
samma gång, oceaner som vi kan segla över,
ut på nya upptäcktsfärder, mot nya
horisonter. Låt oss få fler oceaner, fler
uppror, fler krig, fler brännoffer. Låt oss få en
värld av män och kvinnor med dynamoer
mellan benen, en värld av naturligt raseri, av
lidelse, handling, drama, drömmar,
galenskap, en värld som frambringar extas och inte
tomt väder. Jag troy att i dag mer än
någonsin skulle en bok bli eftersökt om den också
bara innehöll en stor sida: vi måste söka efter
fragment, spillror, tånaglar, allt som har
substans i sig, allt som förmår återuppliva kropp
och själ.
Det kan hända vi är dömda, att det ej finns
något hopp för någon av oss, men är det så,
låt oss då ge upp ett sista förfärande tjut, ett
skri av raseri, ett stridsrop! Bort med elegier
och klagosånger! Bort med biografier och
historia och bibliotek och museer! Låt de
döda äta de döda! Låt oss som lever dansa
på avgrundens rand, en sista dans inför
döden. Men en dans!
— Jag älskar allt som flyter, har vår tids
store blinde Milton sagt. Jag tänkte på honom
denna morgon då jag vaknade med ett skrik
av glädje: jag tänkte på hans floder och träd
och hela denna nattens värld, som han håller
på att utforska. Ja, sade jag till mig själv,
också jag älskar allt som flyter: floder,
rännstenar, lava, blod, galla, ord, sentenser —”
Det är Joyce han här syftar på; han har
själv blivit jämförd med Joyce och visar
samma slags förkärlek för medvetandets flöde,
sådant det väller upp ur det omedvetnas
mörker. Men han är ett helt annat slags
människa än Joyce, ingen halvblind bokmänniska
instängd i sitt torn, grubblande med
fascinerad vämjelse över livets natursida, medan
han kallt beräknande utför sina
stilexperiment, omgiven av högar av ord som en
kors-ordsexpert. Miller är verkligen smittad av det
dionysiska ruset, fylld till brädden av jäsande
liv, lika drucken av verklighet som av fantasi,
av ting som av ord. I inledningen till den
blivande Lawrencestudien går han också till
rätta med Joyce, som tillsammans med Proust
blir den store företrädaren för Dödens
Universum, där hjälten Ulysses-Bloom irrar
genom en död värld, stadens stenöken, och
söker Modern-Döden, som slutligen får sin
symbol i Molly Bloom, där hon ligger och
vrider sig i mörkret och känner livet rinna
bort. Joyce blir för honom dödens diktare,
själv uppfylld av den död, den förstening
och livsleda, som präglar hans värld;
Lawrence däremot företräder den förbittrade,
outtröttliga kampen mot döden. Själv vill Miller
höja livets skri bland de ramlande murarna
och sjunga dess segersång över de rykande
ruinerna.
Som bok betraktad erinrar ”Tropic of
Cancer” emellertid närmast om Papinis ”En
färdig man”, som också citeras på ett ställe.
Men Millers upplevelser är lika mycket köttets
som andens och båda har ingått en oupplöslig
förening. Tillfälliga skrovmål och tillfälliga
kärleksakter blir för honom som stycken av
paradiset; han kan försjunka i djupa
filosofiska betraktelser på en bordell och när
651
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
