Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Asplund: Dikter i dag - Den tysta minuten - Londoncroquis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ASPLUND
DEN TYSTA MINUTEN
Hyde Park Corner. Buss efter buss,
bil efter bil i en jättesluss.
Man skruvades ryckvis genom trafiken,
söndermalen, sönderskriken.
Tid är pengar. Dem får man ej spilla.
Klockan slog tolv. Med ens blev det stilla.
Chauffören markerade sista milen
och klämde sig grymtande jit ur bilen:
”Excuse me — kriget — den tysta minuten.”
Nu skälvde de skäggiga vecken kring truten.
Han strök mössan av skulten .. .
— Hur tyst, min Gud!
Ett ängsligt hundskall — så inte ett ljud.
De varma motorerna darra som märrar,
och nerverna darra i motorernas herrar,
den moderna stålnerv, som lugnt härdar ut
allt utom en eftertankens minut. ..
— Sextio ultrarapidsekunder
och pulsen som ekon av mörsaredunder
och minnen av många i No man’s land.
— Iskariot såg på sitt klockarmband.
— Och så ett sirentjut. Bilhornet skriar
och motorn rusar. — Det bara befriar
de nerver, som vant sig vid avgrundslätet.
Chaufförn klänger ovigt upp på sätet.
På den biff röda kinden rinner en tår . . .
— ”Excuse me, sir, I was in the war” . . .
LONDON CROQUIS
Vid National Gallerys stolta arkader
sitter en stympad krigsinvalid
och kritar på gatstenen tavlor i rader.
”This is all I can”, står det skrivet bredvid.
744
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
