Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Nordström-Bonnier, Tora, Fru Emma Smiths diamant, anmäld av Georg Svensson - Hammenhög, Waldemar, Det är bara ovanan, damen! anmäld av Johannes Edfelt - Hornborg, Harald, Ödemarksprästen, anmäld av Ruth Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och skicklighet gåtans lösning. Vi ha då fått
vara med om en överresa till Sydamerika, en
karneval i Rio och en regelrätt revolution i
Bolivia. Själva detektivundersökningen är det
minst intressanta, ty författarinnan har inte
lyckats skapa någon verklig spänning och ännu
mindre kuslighet omkring den. Det hela är ett
pikareskt äventyr i munter stämning, och när
Emma Smiths diamant äntligen påträffas, har
man nästan glömt att den kom bort. Liksom
i de flesta av Frank Hellers böcker, vilka väl
stått som närmaste förebilder, vägrar man att
ta dramat på allvar. Spexigheten dominerar,
även när riktigt människoblod flyter i ymniga
strömmar på La Paz’ gator. Georg Svensson
Det är bara vanan,
Hammenhög
WALDEMAR HAMMENHÖG: Det är bara
ovanan, damen! Natur och Kultur.
2 delar 10: —.
Vad som föresvävat Hammenhög vid
författandet av hans senaste opus är — enligt
vad han själv deklarerat i ett föredrag — att
skapa en ”dokumentroman”, ett slags ”arbetets
oratorium”. För att stärka och höja intrycket
av fullkomlig fakticitet går han därvid så
långt, att han låter berättelsen ackompanjeras
av fotografiska bilder från den arbetsplats,
som är hjältinnans. Hon är för övrigt den
från en tidigare roman bekanta Anna Sevardt,
som nu efter trägna utländska studier inom
modebranschen återvänder till Stockholm, där
hon kommer att inta en befattning som
disponent i det nystartade, ultramoderna modehuset
Resch.
Att se och skildra människorna i relation
till deras dagliga gärning, till deras
arbetsuppgifter — vem kan ha något att invända mot
ett i och för sig så lovvärt företag? En sådan
författarambition är heller inte ny. Den har
varit inte bara Waldemar Hammenhögs. Den
är gammal som gatan. Den realiserades redan
av de franska naturalisterna, framför allt Zola.
Honom torde Hammenhög också ha haft som
hög förebild vid utarbetandet av sin bastanta
krönika om människan i hennes vardagliga
gärning. Det visar sig emellertid, att han i detta
fall begått ett kardinalfel. Brinnande upptagen
av sin idé att skildra arbetet inom modehuset
och anlägga alla tänkbara aspekter därpå,
glömmer han eller negligerar vad som likväl
är en huvudsaklig del i det förhållande han
vill belysa: han negligerar människan, och
dock var det ju också hon som skulle skildras.
Ty den människa, som här skulle vara
centralgestalten, nämligen Anna Sevardt, är inte
stort mer än en attrapp, och till råga på allt
är hon en attrapp av trä. Livligare har
författaren förstått att framställa den planerande,
av sitt modehus helt upptagne affärsmannen
Resch, ehuru han ingalunda trängt långt under
ytan i det fallet heller.
Så visar det sig, att Hammenhög i denna
roman hopplöst hamnar i en föråldrad
romantekniks omständliga, i grund och botten
dödligt tråkiga detalj anhopning: till slut ser han
inte skogen för bara träd. Det beror til syvende
og sidst på hans nästan fullständiga idélöshet,
så visst som att småborgerligheten är
idélösheten själv och det i kvadrat. Denna romans
horisont är den framåtsträvande,
opportunistiske lille manufakturhandlarens. Den luktar
andlig stiltje och dödvatten på långt håll. Den
är tillkommen på rutin. Det har med andra
ord gått undan av gammal vana.
Johannes Edfelt
Historiskt, sa
Crusen-stolpe
HARALD HORNBORG: Ödemarksprästen.
Roman. Wahlström & Widstrand.
8:50.
”Ödemarksprästen” är en önskebok. Den
innehåller allt vad hjärtat kan begära av en
verkligt rolig underhållningsroman. Där finns
testamentsläsningen vid skenet av fladdrande
vaxljus, där finns det förseglade porträttet
som avslöjar börden och som får beskådas
först på sextonårsdagen, och där finns
zigenar-spådomen. Man får återse den demoniska och
sinnessvaga flickan som lägger barn å lönn
och den på annat sätt demoniske och förfallne
adelsmannen. Allt spelar i romantisk, det vill
säga i gången tid. Det är historiskt, men inte
så det stör. Även den som annars brukar
und
804
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
