Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Gedda: Strandhotell. En diktcykel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL GEDDA
STRANDHOTELL
I.
På ett hotell vid stranden ligger jag
bland gråa spindelvävar trött och sjuk.
Det börjar ljusna — det är redan dag.
Och lila skyar stå på himlens duk.
De stå så stilla över hav och strand —
de speglas svagt på klippans våta häll —
som målade av någon jättes hand
i vågornas och regnets akvarell.
De skymta spöklikt genom en gardin,
vars tunna maskor vinden sakta rör.
Och sjuk av längtan hör jag melodin,
som havet håglöst sjunger utanför.
II.
Vart släpar detta trötta hav sitt lass
av tunga vågor, grå som klippans sten?
Vill ingen hämta mig en mjuk madrass?
Kan ingen tvätta fönsterrutan ren
från allt det mörka som har växt och växt,
från sorgens skrift som sväller svart och stinn,
från fingeravtryck, heta händers text,
som åren här i glaset ristat in.
Kan ingen hjälpa mig ur rummet ut?
— Ringledningen har visst satts ur funktion.
Och havet sjunger trött i samma ton
sin dödskoral, sin mässa utan slut.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
