Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Mielche, Hakon, Monsunens sista resa; Holdridge, Desmond, Vi flyr till tropikerna, anmälda av Sven Barthel - Kinel, Lola, Ung dam upplever världshistoria, anmäld av Ruth Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
lusttur runt jorden med inköp av etnografika
för museernas räkning, för att på så sätt klara
resans ekonomi. Det visade sig vara en lyckad
idé. Det hela planerades omsorgsfullt och
praktiskt. ”Monsunen” var ett gott fartyg och
besättningen pålitligt och fullbefaret sjöfolk.
Det var ingen vettlös expedition, som startade
från Aarhus en solskensdag i oktober 1933
och slutade med skeppsbrott på ett korallrev
i Stilla havet tio månader senare.
Hakon Mielche medföljde som tecknare
och reseskildrare och hans bok är på det hela
taget en bra bok. Färden över Atlanten
avbröts av strandhugg på Salvageöarna,
Tene-riffa och St. Thomas. Där hände ingenting
anmärkningsvärt, författaren är inte just
någon självständig iakttagare och han
anstränger sig för att fylla ut kapitlen med
en putslustig jargong, som gör läsaren rätt
betänksam.
Men ”Monsunen” passerar Panama och ger
sig ut på Stilla havet, expeditionsarbetet
börjar, Mielche får mycket att berätta och blir
bättre och bättre. Jargongen ersätts av
naturliga tonfall, och man börjar trivas i sällskapet.
Routen lades över de flesta ögrupperna i södra
delen av Stilla havet, man tog god tid på sig
för sina undersökningar. De flesta öar befanns
vara i det närmaste renrakade på etnografika,
men på en och annan av de mer okända
lyckades man göra verkligt goda kap. För
sällskapets zoolog (det fanns en sådan också)
visade sig emellertid arbetsfältet vara ungefär
lika givande överallt. Resan avbröts .plötsligt
vid Vanikoro i Santa Cruzgruppen, där
”Monsunen” av en plötslig storm drevs ned på ett
korallrev och blev vrak. Besättningen och
samlingarna räddades.
Mielche berättar utan longörer, rappt och
ledigt. Han är road av att leva och tydligen
också av att skriva. Ibland blir han riktigt
rolig. Men bäst minns man några av de
allvarliga kapitlen -— skeppsbrottet och besöket
i spetälskekolonien på Loyaltyöarna.
Boken är för omväxlings skull inte
illustrerad med fotografier utan med hundratals små
teckningar i marginalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
