Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ny lyrik - Gösta Carlberg: Barnet och blomman; De föll som stjärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY LYRIK
De föll som stjärnor
Inga himlar har varit så höga
som himlarna över min barndoms landskap.
Inga måsar har spetsat luften
med så smäckra vingar
som måsarna över min barndoms ström.
Inga träd har haft så gröna löv
som häggarnas kupor
över min barndoms park.
Inga vågor har gått mot havet
med så skummande längtan
som de gråa vågorna i min barndoms ström.
Inga flingor har kommit så vita
som den första snön
vart år då jag var barn.
Inga flingor har orkat så mycket
som dem jag såg genom min barndoms fönster.
De glesa flingorna
i dimmans dävna rök
skulle täcka den svarta jorden
och draga bomullsvita vantar
över trädens svartfrusna fingrar.
Men flingorna lade sig på jorden,
som en gles vintergata lade de sig.
Det ryckte i deras stjärnarmar,
och mullen blev bara fuktig
och trädens bark var svartare än förut.
1 dimmornas dävna rök.
Inga glädjeämnen har varit så mäktiga
som min barndoms framgångsstunder.
De hade all kraft i sig
att skapa och förvandla.
Jag trodde på en vit glädje
som ständigt skulle dröja
med värme över mitt frusna barnhjärta.
Glesa framgångsstunder,
korta och glesa,
ni föll som stjärnor
i ett dimmigt novemberdis.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
