Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yrjö Hirn: Mitt bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YRJÖ H I R N
MITT BIBLIOTEK
När det gäller att förevisa mitt bibliotek
för några besökande, får jag börja med
en ursäkt för den anspråkslösa inramningen.
Böckerna äro uppställda på enkla, svartmålade
furuhyllor, sådana en vanlig landsortssnickare
förmår hoptimra. Det tar sig icke så prydligt
ut vid närmare betraktande, men det
samman-går rätt väl med färgerna och hållningen på
de övriga möblerna i de rum, där böckerna
äro inhysta. Och jag ville ogärna utbyta de
enkla hyllorna mot några armarier av ek eller
valnöt, därför att de äldsta av dem äro
arvgods, och därför att de, som delar av en
ursprunglig helhet, påminna mig om det
monstrum till bokhylla, som en Borgåsnickare
å 1875 förfärdigade åt min fader. Jag var
f< m år gammal då vidundret avlevererades
i hemmet, och jag bevarar ett livligt intryck
av det åtlöje och den förargelse, som de
groteska proportionerna uppväckte hos mina
föräldrar.
Det var icke något fel på vare sig höjden
eller bredden, ty där hade hantverkaren
noggrant följt de givna instruktionerna. Men min
far måtte ha försummat att ge honom mått för
djupet, och på det hållet hade han varit
frikostig med virket; så frikostig till och med
att man genom klyvning kunde åstadkomma
en djup och en grund hylla, av vilka den förra
kunde tjäna som underlag för den senare. Och
då blev det alltfort så mycket utrymme kvar
i den nedre delen, att man lockades uppställa
böckerna i dubbla rader och utsatte sig för all
den förtret som en dylik anordning medför.
Först långt senare, då jag själv inredde ett
eget hem, blev den gamla möbeln
ändamålsenligt utnyttjad, det vill säga den nedre delen
blev kluven en gång till, och jag fick tre hyllor
av vad som varit en. Efter samma mått ha
sedan mina övriga hyllor blivit tillverkade:
över en låg bas med djupa rader, avsedda för
böcker i kvarto eller stor oktav, resa sig två
våningar om fyra grunda hyllrader var, på
vilka böcker i det vanliga formatet utan
svårighet få plats.
Det är med en viss avsikt jag redogjort för
min biblioteksmöblerings historia. 1 de alltför
djupa hyllorna finner man ju, på
boksamlan-dets lilla livsområde, ett nytt bevis för att
världen regeras med ett rätt litet mått av
förnuft. Men det kan anses onödigt att alls
åberopa eA gammal landsortssnickares arbete,
då till och med det moderna konsthantverket
ger oss lika goda exempel på förbiseende av
ändamålsenlighetens krav. Man kan på
möbelutställningar anträffa bokhyllor, och till och
med prisbelönade sådana, som skjuta långt ut
på golvytan, och av vilka man genom
klyvning gott kunde åstadkomma två eller tre
i stället för en. Det stora djupet beror väl
i dessa fall på att ritningarna gjorts av
arkitekter, som förvara sina planschverk liggande
på hyllorna, och på att arkitekterna ha vant
sig att bygga och inreda utan tanke på andras
bekvämlighet. Allmänheten, vars boksamlingar
till en större del bestå av oktaver än av
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
