Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Romaner från väster - Anmälda böcker - Prokosch, Frederic, The Seven Who Fled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANER FRÄN VÄSTER
i Asiens solsken och månljus. Sju européer,
alla av olika nationalitet och i viss mån
representerande olika folklynnen, tvingas lämna
staden Kashgar i Mongoliet och följer med en
kinesisk pälshandlares karavan med Shanghai
som mål. Inom kort blir de skilda åt och går
olika öden till mötes.
Först får man följa Engelsmannen genom
ett ökenliknande land, med borgar, tempel,
städer, skogsdungar, allt lika dött och
förstenat. Skelett av hundar, kameler och
människor vittnar om naturens och rövarhandens
obarmhärtighet. Allting är svävande och
obestämt i dessa väldiga landskap, där avstånd
och tidrymder liknar sagans. Är de döda
verkligen döda och lever verkligen de levande?
Människorna är uppfyllda av urgammal oro
och ångest som av vakna mardrömmar; de
finner sin livsmening i förvända strävanden
och sällsamma böjelser. Bärarna som spelar
flöjt kring lägerelden har sin lust i ändlösa
historier om våldsdåd, grymheter och död. De
träffar på stammar som försjunkit i uråldrig
letargi och andra stammar som blivit docklika
genom sina livsformers mekaniserade
fulländning under årtusenden. De finner utdöda
städer från stormogulernas tid, en gång
hemvist för oerhörda njutningar, lidanden och
maktdrömmar, som liksom inte kunnat dö utan
alltjämt spökar i dessa människors fantasi.
Vilse bland Tibets berg och begravd i snö
väntar karavanen förgäves på undsättning;
oxarna och männen dör en efter en. Och
Engelsmannen har nått sitt livs sanna mål:
den kalla och vita ensamheten efter kroppens
alla strapatser och andens ständiga
otillfredsställelse.
Av de andra hamnar Tysken och
Österrikaren i fängelse, men lyckas fly och ta sig
fram till Shanghai. Tysken är den otåliga,
viljespända pliktmänniskan, vars inre svaghet
fått sin konkreta gestaltning däri att han hostar
blod, under det Österrikaren är den sorglösa
FREDERIC PROKOSCH
människan med ljusa minnen och
framtidsförhoppningar. Ryssen och Belgiern stannar kvar
i en karavanseraj, där männen trängs kring
elden och sover på golvet i stanken från
smutsiga kläder och kroppar. Ryssen är
njutningsmänniskan, tyngd av sitt kött, ständigt
skälvande i begärens vånda. Belgiern är en
liten nätt karl med ett vanställande ärr över
ena kinden, kall och maktlysten, sluten i sitt
jag som i ett metalliskt skal. Han finner nöje
i att egga Ryssen och se honom vrida sig
i lustans kval, tills han inser att leken är farlig
och försöker undkomma. Men Ryssen följer
efter honom och det slutar med att de dör
i varandras armar; för Belgiern innebär det en
fullbordan: närmare har han aldrig kommit
någon människa.
Den unga Spanjorskan lämnar efter sig sin
sjuke man, Fransmannen, och blir
omhändertagen av den kinesiske pälshandlaren. Hon
lever så gott som fången i hans prydliga
4. — B. L. M. 1938. VI.
457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
