Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Martinson, Harry, Midsommardalen, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Taltrasten och den rätta tonkonsten
HARRY MARTINSON: Midsommardalen.
Bonniers. 4: 50.
”Här är ett fält för alla curieusa som vilja
se under och något nytt det ingen förr sett”,
utropar Linné i talet över insekterna, och
längre fram: ”Gud har ju fört oss hit i
världen, som är på så oändeliga sätt beprydd. Han
som givit oss ögon att se sådant, har ock
därmed befallt oss betänka vad vi se ” Det är
ord av levande ande som skulle kunna stå
som motto i en betagande bok som just har
uppenbarat sig: ”Midsommardalen” av Harry
Martinson. Linné befinnes visserligen vara
med sockel prydd i ”Statyernas samkväm”,
men det är ju ett öde som också kan tänkas
drabba Harry Martinson i en framtid. Låt oss
därför tillfälligtvis lyfta ned Linné och
behandla honom som om han vore levande. Själv
hävdade han den enfaldiga skrivarten mot
Plinii näktergalar. I Martinsons
”Midsommardalen” återfår vi som genom ett trolleri något
av det linnéiska: undrets klara skimmer över
naturens tavlor och fantasiens och känslans
levande engagemang i naturens skådespel.
Martinson fördjupar sig i insektvärldens grymma,
mord iska liv, visar på hur farligt livet är och
frågar sig, varför man fortsätter att använda
lejonet som symbol för diktaturernas
mänskliga rovdjur — varför inte hellre de pansrade,
specialkonstruerade rovlarverna med sina
skärande käkfötter, och krokodilerna,
rovtusen-fotingarna och de blodtörstiga flygande
libel-lerna. Då tänker man på Linnés prosadikt om
trollsländans ”köttlösa och många käkar”, som
”faseligare äro” än lejonets och hajens
”gruve-liga glupska käftar”. Linné beskriver, hur en
”krypande, sextonfotad, taggig, löf-frätande,
grön skråpuke” förvandlas till en ”flygande,
sexfotad, luden, honungssugande, brokig
fjäril”, och Martinson säger om en av orkanen
fälld gran: ”Trädet verkar på en gång rivet,
bräckt, fläkt, kluvet och åtskils på långan
slitet — i stycken med blixtliknande fragment
och taggar”. Det är mycket på kort areal
i båda fallen. Martinson talar om ett tredje
slags ögon som man måste ha jämte de
vanliga (i hans eget fall verkligen ytterst
märkliga) ögonen — det är det naiva,
poetiskt-mytiska seendet, som Linné hade mer än någon
annan svensk poet, han som såg Andromeda
och beskrev hur myrorna solade lindebarn.
Det är sannerligen inte heller tråkigt att läsa
om myrorna i ”Midsommardalen” och hur de
inrättat sig efter moderna trafiklagar. — När
en begåvning har nått en sådan stegring och
skärpning som hos Martinson, lockas man
alltid så här till jämförelse med andra
originalbegåvningar. Och ett annat naivt geni som
Martinson kan påminna om är H. C. Ander
-sen — barnet i världslitteraturen. Men
framför allt är han besläktad med Amieltyperna,
de överrika och komplicerat uppfattande, de
”kvinnliga” intelligenserna med stegrad
mottaglighet och njutningsförmåga förgrenad in
i de finaste själsdelarna, dessa sökartyper, hos
vilka den inre rikedomen inte alltid står i
proportion till kraften (och lusten) att producera.
För dem innebär språket ett pågående
erövrande; i deras sökarstil märker man det
mödosamma eller lyckliga erövrandet. Det är
sant att Martinsons stil kan bli lite dryg och
förevisande, även sökt och pressad, dock
mindre här än tidigare tycks det mig —
dessutom är det skillnad på en stil som är
konstfull, därför att skribenten själv är konstig, och
en stil som är det, därför att verkligheten
uppfattas som rik på motsägelse och gåta. Det
som gör ”Midsommardalen” liksom ”Nässlorna
blomma” och ”Vägen ut” till ett så rörligt
och spännande läsäventyr är inte minst
författarens oavbrutna språkliga erövrande. Här
finns rastlös och outsläcklig längtan efter
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
