Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Artur Lundkvist: Legenden Picasso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
draperade klädnader ger värdighet åt deras
primitiva kolossalitet. Det är jättekvinnor från
jordens barndom, sittande på kuber från en
tidigare geologisk epok, en tidigare
Picasso-epok. Deras väldiga lemmar tycks ännu
knappast frigjorda från elementen. De befinner sig
nära havet, urmodern. De vilar i sin tyngd,
uppfyllda av avlägsna drömmar snarare än
tankar. Källan i landskapet av klippor och
sand är helt enkelt kvinnans kruka, ur vilken
vattnet strömmar, medan hon sitter med öppna
knän och speglar rymdens tomma djup i sina
ögon. Men det händer också att dessa sfinxlika
kvinnor är friserade i håret och läser dagens
tidning.
Och stundom är det som om människoögat
ännu inte var inställt på perspektiv: en arm
eller ett ben framträder i sällsam förlängning.
Ja, det värdiga lugnet, den upphöjda
väldigheten slår plötsligt över i groteska
deformeringar. Jättekvinnorna och urmödrarna tycks
med ens inge konstnären leda, han börjar
knåda deras kött som jäsande deg, han hänger
sig åt sadistiska och pornografiska fantasier.
De överdrivna fruktbarhetsdrömmarna tycks
ha lett till olust och impotensångest. Det anses
också vara det ryska inflytandet som gör sig
påmint: Picasso har lärt känna den ryska
bondeskulpturen, som i motsats till den
ku-biska, strängt disciplinerade negerskulpturen
är svällande, utsvävande och fantastisk.
Picasso har lagt sig till med ännu en stil och
funnit utlösning för ett nytt behov, som kan
ha legat gömt i det moriska arvet.
*
Kubism och arabesk, klassicism och grotesk:
som i en trapets fortfar han att svinga från det
ena till det andra. Och överallt befinner han
sig i sitt element; han skapar mästerverk inom
alla stilar. Han nöjer sig inte längre med att
tavlorna blir till legender, han vill måla själva
myten. Han stiger ner i drömmens och det
omedvetnas värld. Han söker inte längre den
inre världen i den yttre, utan den yttre
världen i den inre. Symbolen ersätter tinget,
masken ersätter ansiktet. Han bibehåller dock
ständigt något av Don Quijotes realism i det
fantastiska. Han förblir alltid något av den
spanske tjuren som hugger efter de fladdrande
skynkenas fantomer: fotterna stadigt i marken.
Det är som om olika världar möttes i
Pi-cassos värld: en värld av lugn, hopp och tro,
av bestående ting: en annan värld av kaos,
ångest och orolig, förvirrande omgestaltning.
Rummet blir en dröm om lugnet, en symbol
för fridens värld; bordet blir ett idyllens altare
där han framlägger sina frukter och
mando-liner: den dagliga hungerns, måltidens och
mättnadens bord. Också fönstret spelar en stor
roll; konstnären kan te sig som en fånge i
rummet med ett enda fönster ut mot världen,
ett enda öga ut mot rymden. Medeltiden
målade landskap genom fönster, ännu bunden vid
det slutna rummet. Picasso öppnar fönstret ut
mot oändligheten och andas in evig svalka.
Rummet översvämmas av blå himrtlel, som
lägger sig i fragment utmed väggarna och i
hörnen. Ögat ser in i det blånande djupet, den
bottenlösa evighetsbrunnen, vari alla former
ryms: rummets oändlighet. Och stjärnorna är
fångna i rummet: ”Nature morte aux étoiles.”
Men ofta är rummet beläget i den bävande
jordens hus, i de kosmiska revolutionernas
storm. Väggarna raglar och brister, osynliga
vågor tycks skölja genom rummet, mattor och
borddukar går i böljor. Skålen balanserar sina
frukter, den förvridna blomstervasen får
likhet med ett timglas. Kvinnan tycks sedd genom
gungande vatten, slingrande och formlös,
fången i köttets extas och bedövning. Mannen
är blott närvarande som en okroppslig skugga
eller en död gipsgestalt. En ihålig gipsarm
ligger där som ett vittnesbörd om tomhet och
förstening.
Vid sidan om Picassos elementära mödrar
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 17:57:13 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-7/0032.html
