Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Mascoll Silfverstolpe: Professorn. En diktcykel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFESSORN
Min ungdom drog förbi.
Min mannaålder svann.
Jag levde bara i
ett dött och fjärran land.
Nu står det för min syn.
Nu tyder jag dess röst,
då larmet steg mot skyn
ur starka mänskobröst.
Vad andra drömma om
blev aldrig mig beskärt.
Mitt liv så som det kom
var mig dock mycket kärt.
Nu vaknar staden vid
Gunillaklockans ljud.
O, giv mig än en tid,
du mina fäders Gud!
III.
Så dog han och låg i sin kista
en ungdomligt gyllene dag.
Det var som om sekler fått rista
sin skrift i hans snövita drag.
Kolleger och åldriga fränder
församlades tyst i hans sal.
Man tryckte en ros i hans händer.
Den kom från en prästgård på Dal.
Och innanför kyrkogårdsgrinden
han sänktes i mullen till slut.
Studenternas fanor i vinden
som vårsvanor seglade ut.
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
