Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Roberts, Stephen H., Huset som Hitler byggde, anmäld av Bo Enander - Sava, George, Kniven som botar; Harpole, James, En läkare talar förtroligt, anmälda av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Hitlers Tyskland
STEPHEN H. ROBERTS: Huset som Hitler
byggde. Översättning av Ragnvald
Lundström. Norstedts. 6: —. .
Det har skrivits många böcker om Tredje
riket, både härhemma och utomlands. Och det
är endast naturligt. Det stortyska rike, som
nu bygges upp, har både tjusat och skrämt en
hel värld. Det mesta av den överväldigande
rika litteraturen om det nya Tyskland äger väl
knappast något bestående värde. Den är
alltför mycket beroende av ett personligt
ställningstagande till alla de problem, som
nationalsocialismen ställer upp. Författarna skriver
antingen, medvetet eller omedvetet, i tyskt
propagandasyfte eller också från en förutfattad
polemisk utgångspunkt.
Den australiske historikern professor Stephen
H. Roberts har i sitt arbete, ”Huset som Hitler
byggde”, vilket sedan någon tid föreligger i en
talangfull svensk översättning av Ragnvald
Lundström, valt en annan väg. Roberts torde
vara den förste, som allvarligt försökt och till
stor del också lyckats göra en vetenskapligt
saklig analys av Hitlers Tyskland. Naturligtvis
har han — och det döljer han heller inte —
sett på Tyskland som en fri humanist från ett
fritt och demokratiskt land. Men Roberts har
haft förmånen att över ett år få vistas i det
nationalsocialistiska Tyskland. De tyska
myndigheterna har på alla sätt bistått honom i hans
arbete.
Roberts har varit i tillfälle att ingående
studera de olika nazistiska organisationerna,
arbetstjänsten, Hitlerjugend och hela det
sinnrika ekonomiska maskineriet. Han har också
fått träffa Tredje rikets alla ledande män och
kunnat göra sig en personlig uppfattning av de
nationalsocialistiska statsmännen. Den bild
han ger av Tysklands ledare stämmer
emellertid tämligen väl överens med Konrad Heidens
teckningar. Det originella inslaget är porträttet
av SS-ledaren Himmler, för vilken Roberts har
både sympati och uppskattning. Det
värdefullaste i detta arbete är dock de utförliga
skildringarna av den nazistiska
partiorganisationen och av doktor Schachts ekonomiska
system.
Ingen skildrare av det nya Tyskland har
gått så fördomsfritt till sitt verk som Roberts
och därför blir hans bok en pålitlig och
oumbärlig vägvisare för alla som önska bilda sig
en uppfattning om vad som sker i vårt stora
grannland i söder. Roberts bok är i ordets
bästa mening en objektiv framställning. Just
därför bli de konklusioner, som Roberts till
sist kommer fram till efter sin analys av Tredje
riket i helg och söcken, så särskilt tragiska:
”Det tyska folket har förts bakom ljuset i så
måtto, att det drivits ut på en väg, som endast
kan leda till fördärv. Möjligen kunna tyskarna
få uppleva en nationell pånyttfödelse, se ett
’nytt Tyskland’ uppstå, men om de inte lära
sig inse värdet av ekonomiskt och politiskt
samarbete, komma de att föras till ruinens
brant. Detta är den gränslösa tragedin, ty den
tyska nationen har under de sista tjugu åren
fått utstå mer än nog av lidande, och de
tyskar, som nu befinna sig i medelåldern, och
de gamla önska så innerligt att få framleva
resten av sitt liv i fred.” Bo Enander
Kortare anmälningar
GEORGE SAVA: Kniven som botar.
Översättning av Harald Victorin.
Höker-bergs. 7: 50.
JAMES HARPOLE: En läkare talar förtroligt.
Översättning av Beatrice Cronstedt.
Medéns. 7: 50.
Haussen i läkarböcker fortsätter och det
märks alltför väl att många av dessa böcker
äro konjunktur- och beställningsprodukter av
folk som antingen äro dåliga läkare eller dåliga
författare. George Savas bok, som haft stor
framgång i England och Amerika och erhållit
de amplaste lovord även av den grättnare
kritiken, gör ett suspekt intryck och är ett
litterärt machverk. Den bör rätteligen
hänföras till de äventyrliga självbiografierna av
typen ”Jag var en oförbätterlig syndare”. Läst
med kirurgisk sakkunskap torde den falla platt
till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
