Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Besök i Pontigny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
SVEN BACKLUND
4.
Medan Europa för övrigt för varje dag
faller sönder i alltmer isolerade ideologiska och
ekonomiskt-politiska block, strävar man alltså
i det gamla klostret på Bourgogneslätten efter
att få klarhet i frågan om vilka grunddragen
är i den västerländska kultur, som alla
Europas folk mer eller mindre äger gemensamt. I
själva verket har Bernhards munkar icke fått
ovärdiga efterföljare! Intet värv kan i vår
tid vara viktigare. Det förhåller sig ju så, att
de politiska avgörandena i flera europeiska
länder ligger i händerna på individer, som
aldrig ens anat existensen av den kulturgrund,
på vilken hela västerlandet vilar, utan som
barbariskt-naivt uppförstorar till eviga
principer vad som dels är rena myter, dels är helt
tillfälliga gränser och skiftningar.
Runtomkring i Europa vakar oroliga humanister över
denna vår dyrbaraste skatt — den europeiska
enhetskulturen —, men deras situation blir
för varje dag allt svårare, och många av dem
har redan fördrivits från sina land. Det mest
patetiska exemplet är kanske Thomas Mann,
vars enda synd synes vara att han icke vill
förråda klassisk europeisk bildning och dess
krav för dagens myter. Under sådana
förhållanden är det en humanistisk plikt av första
ordningen att med alla medel försöka bland
de upphetsade och förblindade folken sprida
insikten om att den europeiska kulturen
verkligen är en enhet, och att försöka förhindra,
att ögonblickets segerherrar i en
handvändning river ned, vad som kostat årtusenden av
mödosamt arbete att skapa.
Paul Desj ardins sitter med säkerhet icke
inne med hela sanningen, och många av hans
älsklingsteser behöver kanske rubbas. Han
kommer själv att med glädje hjälpa till —
hans livs enda patos är sanningslidelsen. Det
är för Norden ytterst smickrande, att han på
sin ålders höst vänt blickarna till oss för att
få hjälp i sitt stora arbete. Han har förstått,
att den nordiska demokratien är ett ännu
oantastat, äkta västerländskt kulturreservat,
som med bryggor av studier och resor måste
förenas med den alltjämt lika livskraftiga
franska frihetsstaten. Svenska intellektuella
har lätt för att sända protester och utfärda
manifest1, men har man på allvar tänkt
igenom, vad som felat i demokratien, och vilka
värden det är som måste nyskapas, om icke
den nordiska demokratien skall röna samma
öde som den tyska? Det enda viktiga är, vad
Paul Desjardins tagit sikte på: dålig
demokrat är den som icke på sitt eget liv ställer de
1 Hur många av de svenska författare som
nyligen hyllade Tjeckoslovakien hade egentligen själva
undersökt, i vilken grad tjeckerna förverkligat de
demokratiska principerna? En smula kunskap om
den tjeckiska terrorregimen särskilt i de ungerska
minoritetsområdena hindrade mig själv från att på
det sättet betyga den tjeckiska staten min sympati,
trots att jag annars har alldeles samma mening som
mina kolleger om det brutala sätt, på vilket landet
styckades.
680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
