Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Reed, Douglas, Vanvettets marknad, anmäld av Ulf Brandell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
kratiens asketiska offerpräst, och inte heller
skildrar han diktaturens successiva framväxt
i nödförordningamas tecken. Nu brister
emellertid också illusionen om pliktmänniskan
Hin-denburg, som avlagt ed på att värna det
republikanska statsskicket; i realiteten är han
blott en junkerväldets attrapp.
Nationalsocialismens genombrott skildras
med verklig förstahandskunskap; briljant är
särskilt reportaget från rättegången med den
svagsinte och halvblinde lösdrivaren Marius
van der Lubbe, en parodi på
rättegångsförfarande, som icke var ägnad att övertyga.
Författaren bjuder här på ett ypperligt
källmaterial, och hans slutsatser förefalla
välgrundade. Den nationalsocialistiska ideologien
vidrör icke Reed, hans framställning är
koncentrerad på de dramatiska momenten i den
politiska utvecklingen. Han inlåter sig heller icke
på uppgiften att teckna något porträtt av Hitler
— dessa ”fristående”, i regel tämligen
spekulativa tolkningar bli för övrigt alltid
bristfälliga — men i stället ger han en serie
situationsbilder, vilka tillsammans skapa en god
bild av diktatorn. Det judiska problemet tar
författaren förvånansvärt lätt; han tycks anse,
att antisemitismen och ”ariseringen” i stort
sett sakna praktiska verkningar, och att de
tyska judarna i allmänhet klara sig skapligt.
Det vore ju väl om så vore, men några bevis
för sin uppfattning kan Reed förklarligt nog
inte prestera. Så småningom finner han det
outhärdligt att stanna i Tyskland och lämnar
landet för att flacka omkring i olika
sydeuropeiska stater. Reportagen från dessa länder
torde vara det ur nyhetssynpunkt mest givande
i hela boken. Det blir en rad klarsynta
tvärsnitt, där författaren i varje enskilt fall väl
lyckats framhäva de väsentliga
problemställningarna, till exempel motsättningen mellan
serber och kroater i Jugoslavien, mellan
militärjuntor och bondeproletariat i Bulgarien.
För Ungern har författaren föga sympati; han
gripes av stark motvilja mot landets
”glänsande”, rashögfärdiga magnater, som leva på
utsugning av en allt annat än csardasdansande
lantbefolkning. En triumf firar författarens
förmåga av skarpsinnig analys i hans teckning
av Tjeckoslovakien, även om hans
framställning här oåterkalleligen har förfelat sitt syfte
— att varna engelsmännen för att överge
tjeckerna och på så sätt tvinga dessa att i
bok
stavlig mening smida vapen åt Tyskland (mot
England) och låta Tjeckoslovakien bli
utfallsport till ett stortyskt imperium i Östeuropa.
Ty Reed tvivlar aldrig på att en uppgörelse
med England är Tysklands slutliga mål. Och
Tjeckoslovakien intar, eller rättare sagt intog,
en nyckelposition. ”Tjeckoslovakien betyder
kort sagt England”, deklarerar författaren
rentut.
Redan 1933 har Reed berättat för sina
inflytelserika vänner i England om den tyska
upprustningen och uttryckt sina farhågor. Men
till sin bestörtning finner han att
engelsmännen bedriva strutspolitik, de sticka huvudet
i busken och vägra att se, vad som sker i
Tyskland. I parlamentet underskattas den tyska
upprustningen på det mest groteska sätt, och
värnpliktens återinförande 1935 (författaren
uppger felaktigt 1934) kommer som en
fullständig chock. England ger sig nu in på
eftergifter mot omväxlande Tyskland och Italien
och får som resultat se den i realiteten mot
England riktade axeln Rom—Berlin ta allt
fastare form. En katastrofal utveckling menar
Reed, som dock uraktlåter att fastslå i
vilken mån också Frankrike delar ansvaret för
till exempel internationella sanktionssystemets
sammanbrott 1935. Då sveko de demokratiska
stormakterna på ett avgörande sätt sin
uppgift att värna freden — respekten för freden.
Men alltjämt finns det många engelsmän,
som föredra att belåtet svälja den
nationalsocialistiska (respektive fascistiska) myt,
som framför de andra visat sig vara en
förträfflig exportmyt: nationalsocialismen
(fascismen) har kommit för att rädda världen från
bolsjevismen. I häftiga ordalag gör Reed nu
upp räkningen med bolsjevikskräcken hos sin
gamla respektabla läsekrets. Han anser denna
fobi vara ett livsfarligt självbedrägeri, ett
uttryck för engelsmännens obenägenhet att nu
se verkligheten sådan den är, ett försök att
resonera bort för det brittiska väldet
obehagliga fakta. ”Ordet ’röd’ har fått en sådan kraft,
att det gör folk blinda för alla förnuftsskäl.”
Och Reed visar, att inga förnuftsskäl tala för
att någon bolsjevism — vad denna nu
egentligen skulle innebära — hotar det brittiska
väldet. Däremot finns det många förnuftsskäl
mot till exempel general Francos popularitet
inom borgerlig engelsk opinion. Den
engelskitalienska ”samförståndspolitiken”, som hittills
732
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
