Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harry Martinson: Tre dikter - Växt- och djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY MARTINSON
IL
En brokig fågel smög där skogen stod som tätast,
för var sekund den lyste ny, för varje blink den duschades
av solens spel bland löven,
med ständigt nya mönster bar den fram
kvällssolens återsken i sprudlerier.
Här fattades en pensel. Här var livet mera
än en mänskas öga och en mänskas hand.
Fort tröttnar mänskan, livet tröttnar inte.
Fort tröttnar ögat, ljuset tröttnar inte.
Med ändlös hopplöshet för dig personligen
skall glitterormen fri i snåren kräla
i evigheters evighet, och ljusets ödla
på stammen klättra upp och se på månens vägar,
som ligga dallrande på alla hav.
En gång när var gardin blir kolsvart natt
och all vår tvist om form skärs tvär av döden,
skall solen kyssa milliarder löv
men aldrig leta efter oss i snåren.
Kanhända skall den finna flodens hästar,
de tunga, väldiga och omedvetna,
och fladdermössen upp och nedvänt sovande
i. växlingarnas ekodruckna hålor.
Men aldrig svar har någon enda fått,
ett svarslöst flöde rinner, glittrar, brinner.
Ett svarslöst flöde rinner, glittrar, brinner.
744
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
