Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: En biblioteksman bland sina egna böcker. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. VIKTOR JOHANSSON
trycket i Vitterhetsakademiens handlingar
(del 3, 1780); de stå hos mig på hyllan
ovanför. I den besynnerlige publicisten J. G.
Halldins Afton-Bladet (1784) kan jag läsa
originaltrycket av Bellmans ”Opp Amaryllis”.
Thorilds Den nye granskaren (1784) fick jag
i fjol på underliga vägar; jag hittade den
nämligen i en katalog från
antikvariatfirman Olschki i Florens. Exemplaret visade
sig innehålla icke blott det sällsynta
prospektet ”Om dagblad och ideen af et nytt”
utan även den parodiska följ dskriften, ”Den
nyaste granskaren”, så jag hade all
anledning att vara belåten med detta förvärv för
en tia. Av den rika tidnings- och
tidskrifts-flora, som hade en kort blomstringstid i
hägnet av den Reuterholmska
tryckfrihetsförordningen av 1792, har jag en del: Patrioten
(1792—94), utgiven av den av Leopold
orättvist förlöjligade läkaren L. M. Philipson,
omtrycket av C. F. Nordenskjölds Allmänna
Magasinet (1793), första delen av P. af
Lunds Fragmenter i särskilte ämnen (1791
—92), Extra Posten (1792—95), Carl
Deleens Democritus (1793). Av Extra Posten,
C. G. Leopolds konkurrentblad till Kellgrens
Stockholmspost, äger jag, som redan nämnts,
två exemplar. Det ena, som innehåller det
indragna numret 103 för 1795, är alldeles
komplett och samtidigt bundet men tyvärr så hårt
skuret, att på några ställen en eller annan rad
skördats av kniven. I det andra, som jag själv
under årens lopp hopbragt, saknas nu blott
ett av de 878 numren. För att få samman
detta vackra exemplar har jag måst köpa flera
mer eller mindre ofullständiga. Därigenom
fick jag så många duplettnummer, att jag
kunde som illustration sätta in ett i varje
exemplar av min monografi över tidningen.
Det är således inte, som både en del
recensenter och andra trott, härvidlag fråga om
faksimile utan original, olika nummer i alla
de 500 exemplaren. Till samlingen svenska
periodica räknar jag också den danske
Sverige-entusiasten Jens Kragh Høsts ”Nordia” (1795)
och ”Svenske Blade” (1798).
Därefter följa antologierna och de vittra
sällskapens och akademiernas publikationer,
från ”Försök til svänska skalde-konstens
up-hielpande” (1737—38) ned till dem, som
plockat samman ”det slutande århundradets”
poesi, ”Sommarpromenaderna” och
”Skaldestycken satte i musik”. Om jag uppehåller mig
vid en av dessa antologier, av vilka jag äger
de allra flesta, nämligen språkforskaren
Abraham Sahlstedts ”Samling af verser på
svenska” (4 band, 1751—53), så är det
framför allt därför, att den i utomordentligt
vackert skick bevarade boken är Sahlstedts
eget exemplar. Det är försett med den stolta
devis han brukade införa i sina böcker,
”Abstine. Sustine” (”försaka och uthärda”),
och har många anteckningar av hans hand,
särskilt om anonyma författare. Det har sedan
ägts av Carl XV, Chr. Eichhorn och Lars
Wåhlin. Den äldre serien av Svenska
Akademiens handlingar (1786—95) har jag i det
exemplar, som hopbragts av
akademisekreteraren i Uppsala B. Frondin. Det är så
komplett, att det även innehåller en del sällsynta
småtryck, som icke egentligen höra till sviten.
Särskilt den eftergustavianska vitterheten
levde kvar i visböcker långt in på
aderton-hundratalet. Jag äger ett par tre stycken
sådana. En av dem, tryckt 1820, är bevarad i
så gott som orört skick. Dess alldeles fräscha,
enkelt dekorerade gråvita pappband är nog
en stor sällsynthet.
(Fortsättning i nästa nummer.)
762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
