Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elisabeth Brehmer: Fyra dikter - Ankomst - Det växer ett vide - Väktartorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH BREHMER
Någon gjorde att lätt jag dansar,
lätta, lyckliga andetag.
Mellan vagnar av eld och pansar,
mellan blommorna kommer jag.
Stora städer med torgen öde —
fattigkista och sarkofag.
Det är synd om de levande döde.
Mellan kransarna kommer jag.
Svag musiken ur blanka pipor —
mellan pelarna kommer jag.
Drilla lärkor och vissla vipor —
någon lyfter mig upp i dag.
DET VÄXER ETT VIDE
Lägg händerna samman och bed din bön
och böj ditt huvud och bida.
Den onde och gode skall ha sin lön —
men Kristus har stungen sida.
Det växer ett vide på ödetorr hed,
och har du en kniv ska du skära
en pipa så enkel, som barn ha för sed,
och blåsa Gud Fader till ära.
Blås tappert i världen för ond och för god,
blås fint för det ödmjuka sinnet!
Det droppar från jorden så oskyldigt blod —
Hav Kristus, den gode, i minnet!
VÄKTARTORN
Ett andetag mot mörk oändlighet,
mot det som ingen, ingen kan och vet.
Ett lyssnande ifrån ett väktartorn:
Hörs ej på milslångt avstånd räddarns horn?
764
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
