Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Ernest Hemingway - Anmälda böcker - Hemingway, Ernest, The Fifth Column and The First Forty-Nine Stories
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
samma avspänningar i den hemingwayska
framställningens oerhörda disciplin. Men
samtidigt förråder de en klyvnad i hans
konstnärskap, en bristfällig sammansmältning av
olikartade tendenser. Hemingways kritiker har
också för länge sen upptäckt hans konstnärliga
akilleshäl.1
Under de ungdomsår då Hemingway
förvandlade sig till konstnär var han framför allt
utsatt för två inflytanden. Det ena utgjordes
av journalistiken med dess krav på exakt
verk-lighetsiakttagelse och direkt framställning. Det
andra inflytandet bestod i den bekanta Gertrude
Stein med hennes hypnotiska stilmaner. Denna
parisamerikanska var kubisternas initierade
väninna, själv moder till ett slags litterär
kubism, en sentensstil som på ett bisarrt sätt
förenar naiv omedelbarhet och stel mekanik.
Hela hennes livsföring tycks ha varit inriktad
på en utstuderad infantilism: med storögt och
oföränderligt dockansikte tycks hon le i ett
virrvarr av kugghjul och
ståltrådskonstruk-tioner.
”Helen var föräldralös, det vill säga hennes
moder hade förts bort och hennes fader
majoren hade dödats i kriget. Han gick ut i kriget
för att bli dödad därför att hans hustru var
tokig. Hon uppförde sig besynnerligt när hon
gick i kyrkan. Hon uppförde sig besynnerligt
även när hon inte gick i kyrkan. Hon spelade
piano och lade cement mellan tangenterna för
att de inte skulle ljuda. Ni ser hur bekvämt
det är att ha cement till hands —”
Det är Gertrude Steins sätt att skriva i
hennes bästa stunder. På samma sätt skriver
Hemingway alltifrån den första novellen,
daterad Paris 1921:
”Liz tyckte mycket om Jim. Hon tyckte om
hans sätt att komma gående från verkstaden
och hon gick ofta till köksdörren för att se
honom vandra neråt vägen. Hon tyckte om
1 Jag har särskilt anledning att framhålla den
briljanta Hemingwaystudien av Wyndham Lewis i
hans bok ”Men Without Art”.
formen på hans mustasch. Hon tyckte om att
hans tänder var så vita när han log. Hon tyckte
mycket om att han inte såg ut som en smed.
Hon tyckte om att Smith och mrs Smith tyckte
om Jim. En dag upptäckte hon att hon tyckte
om det svarta håret på hans armar och deras
vithet ovanför den solbrända linjen när han
tvättade sig i baljan utanför huset. Att hon
tyckte om det kändes konstigt för henne.”
Men Hemingway övertog inte bara Gertrude
Steins stil utan också åtskilligt av hennes
livs-attityd, av det marionettmekaniska. Formad av
kriget, underkastad kriget, uppfylld av krigets
upplevelser var han mannen som inte fick,
eller inte ville, inte kunde, vare sig känna eller
tänka. I likhet med millioner andra var han
en den olyckliga civilisationens robot, en den
fysiska existensens marionett. Hos Gertrude
Stein fann han då en stil och en inställning
med vars hjälp han kunde ta steget från
journalistiken till litteraturen, förenande det
medvetna konstnärskapet med den moderna
mass-människans anonymitet. Genom Gertrude Stein
lärde han sig bli konstnär i egenskap av
medium, av exekutivt instrument, utan egen
vilja och strävan, utan egen stämma. Det
innebar ett offer, en underkastelse, lik krigets, som
målmedvetet genomförd ledde till segerrika
resultat. Hemingway blev den moderna
litteraturens kongeniale tolk för den stympade,
förstummade, standardiserade nutida
massmän-niskan, för hennes ödespräglade liv med dess
sensationer och ytspänning.
Hemingway framställer berättelser ur livet,
som är chockerande sanna, påträngande sanna.
Hans sanning är den dagliga erfarenhetens
sanning, en rent fysisk sanning. Hans finaste
konst består i meddelandet av naket exakta
fakta, utan någon känslans färgläggning och
utan någon vanans avtrubbning. Han
uppehåller sig inte vid själstillstånd, vid
immateriella företeelser. Men han är det outsagdas
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
