Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnulf Tigerstedt: Fyra dikter - En tempelruin - Fontän i park
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTER
Väldigt var människotemplet tänkt;
förvittrade murar,
brustna arkitraver
sjunga hjältars kväde.
Heliga kamp mot formlös vildmark,
ihärdiga möda på världens stenåkrar!
Till rymdernas djup tränger bister fråga,
blott i stjärnors eldskrift flammar konungsligt svar.
FONTÄN I PARK
I nattlig park en springbrunn dämpat sorlar,
svagt himlaljus kring sluten glänta faller.
Sju vägar stråla ut.
Från konstfullt bäckens under
syndens sju stigar leda
mot dunkelt land, mot skuggors djup, mot intets vida vildmark.
Du sitter tyst vid tuktad marmorskål,
mjukt vatten över varma handen silar.
Du hör tritonens snäcka.
Lätt höjer vig delfin
ur blå kaskad sin kropp,
och glittrande kring smyckad krans i musslan vattnet faller.
Mörk världen står. I natt sig jorden höljer,
djup natt med drömtung dvalas signeri.
Tjurhövdad gudom går,
urdjupets röster viska.
Helt nära skuggan är,
blott ljus fontän, blott marmorns rund från gastars makt dig skiljer.
I världens natt en springbrunn sakta sorlar,
svagt himlasken kring smyckad mussla faller.
O, tuktad sten,
o, konstfullt bäckens under!
Klart, rofyllt vatten flödar.
Lugnt slår din puls, och hög står rymden över stjärnljus glänta.
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
