Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Böcker från väster - Anmälda böcker - Nin, Anaïs, The Winter of Artifice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
loppet finns gott om slående detaljer,
fördjupande bilder, passionerade formuleringar.
John Sanford är ofullgången, men hans
energiskt etsande skildringssätt är äkta och lovande.
Anais Nin är något av ett litterärt fenomen
och legendbildningen kring henne har redan
börjat. Hon är dock tills vidare föga känd, av
den enkla anledningen, eventuellt, att större
delen av hennes alstring är opublicerad. Hon
lär framför allt ha skrivit en dagbok i inte
mindre än femtio volymer, omspännande tjugu
år, en detaljerat självanalytisk dagbok, ett
slags resa genom kvinnosj älens universum eller
en proustsk fantasi över det svunna, men här
gällande det liv som dagligen förrinner,
förnimmelsernas flyktiga fluidum. Anais Nin
skriver både på franska och engelska; hennes
påbrå synes vara franskt och spanskt; hon
kom till Amerika som barn och återvände
i ungdomen till Europa. Hon har tidigare
utgivit en bok om D. H. Lawrence, enligt
Rebecca West den bästa som skrivits om
honom, och nu har hon på ett de obskyra
geniernas förlag i Paris utsänt en ny bok,
”The Winter of Artifice”. Den är måhända
inte fullt salongsfähig men torde vara
representativ för hennes konst.
Ty konst är det avgjort fråga om:
nervkonst, impulskonst, skälvande och febrig. Den
bär inspirationens märke och är uppfylld
med snabba, bländande intuitioner, blixtlika
glimtar av kvinnans universum. Det kan
mycket väl vara dagboksmaterial som kommit
till användning i bokens tre avsnitt, visserligen
en smula romanmässigt tillrättalagt. Först
heter hjältinnan Djuna och har ett något
påfrestande förhållande med diktaren Hans, en
egocentrisk men samtidigt nästan magiskt
stimulerande man, en psykofysisk vitalist. Efter
en längre bortovaro återvänder hans hustru,
en desperat hysterika, och när diktaren
iso
lerar sig från båda kvinnorna drivs de att
söka tröst hos varandra. Sedan berättas det
om Lilith, den unga flickan som väntar på den
halvt mytiske faderns hemkomst från hans
konsertturnéer runtom i världen. Ständigt har
han jagat hennes fantasi och slutligen blivit
hennes gud. Nu uppenbarar han sig, elegant,
romantisk, överkänslig, en åldrad Don Juan,
trött på sina äventyr; och de förälskar sig
i varandra, delger varandra oförbehållsamt
sina känslor, berusar sig med erotiska
musikfantasier: ”musik som rinner från ögonen
i stället för tårar, musik som väller ur strupen
i stället för ord, musik som faller från hans
fingertoppar i stället för smekningar, musik
som utväxlas mellan oss i stället för kärlek”.
Slutligen förekommer både Djuna och Lilith
i relation till en psykoanalytiker, kallad Rösten:
en liten förkrympt man som liksom inte är
annat än en röst. Lilith är den första som
intresserar sig för honom som människa och
tränger innanför hans skal av vetenskapligt
orakel. Följden blir att han förälskar sig
i henne och börjar tala till alla sina patienter
om svartsjuka. Han är en olycklig livets
biktfader som aldrig själv får leva, aldrig visa
någon svaghet, blott har att med kylig klarhet
reda ut andras livshärvor. Han klagar över
att människan ständigt dödas inom honom,
han känner sig blott som en symbol. ”Allt är
symboler. Poeten är den som kallar döden ett
norrsken.” Även Lilith är ur stånd att
förnimma honom som en levande person, han
förefaller henne som blott en synvilla, en
hägring och, säger hon sig, älskar man en
hägring gör kroppen revolt.
Det viktigaste är här själva förnimmelsernas
spel: dessa psykofysiska tillstånd av aldrig
förr inregistrerad subtilitet, sammansatthet,
sällsamhet. Det är som om själva elementen
levde och brottades inom henne; hon
genomströmmas av känslor som av glittrande vatten,
hon förnimmer blodet som en röd hinna över
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
