Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Byrd, Richard E., Ensam i Sydpolens is; Bolinder, Gustaf, Genom luften till Afrika; Digby, George, Resfeber; Lockhart, R. H. Bruce, Min skotska ungdom, anmälda av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
par silkesvantar hängde på en krok ovanföi’
kojen, där jag kunde nå dem utan vidare. Det
var det första jag tog på mig, men trots detta
brukade fingrarna svida som eld vid
beröringen med lampan och spisen, som jag
sedan tände.” Kölden och stormen,
polar-mörkret, ensamheten och enformigheten var
fienderna. Sträng rutin var försvarsmedlet. Så
kom den farligaste fienden — kolosförgiftning.
När han efter två och en halv månader
undsattes, var han faktiskt döende, fysiskt och
psykiskt utmattad. Men inte knäckt, tågan höll.
Den skildring han sent omsider nedskrivit
med stöd av sina dagböcker är ett ståtligt
dokument. Om en del filosofiska funderingar
uteslutits, skulle det ha blivit en helt och hållet
utmärkt bok. Man tror Byrd på hans ord, när
han säger sig ha gått med motvilja till
uppgiften. Det måste vara påkostande att ärligt
och grundligt utlägga en sådan erfarenhet.
Man får vara tacksam för att han har gjort
det, framför allt därför att det gäller en unik
upplevelse. Men boken är dessutom nyttig
lektyr, en berättelse om virila dygder, som man
har gott av att läsa.
”Med flyg till Afrika” är skildringen av en
resa på några månader längs reguljära
flyglinjer över Marocko till Liberia och åter. Man
intresserar sig för vad man får veta om
Liberia, världens enda suveräna negerstat, men
för övrigt tål boken inte jämföras med
professor Gustaf Bolinders tidigare
reseskildringar. Den framträder också utan större
pretentioner, den är ett snabbreportage, liksom
resan var en snabbresa. Närmast kan den
betraktas som ett komplement till skildringen
av författarens tidigare, omfattande resor i
Västafrika.
Den engelske journalisten George Digby
föddes på gåsfjädrar och enligt den gamla
daddan som vårdade honom betyder det att
man aldrig får ro i kroppen. Digby blev
globe-trotter i god engelsk stil, började vid aderton
års ålder som plantageföreståndare på Ceylon,
fortsatte som allt möjligt på alla möjliga håll.
mest öster om Suez. Hans upplevelser är
otaliga och av mycket varierande slag, han
har valt ut och serverat de bästa, och de är
goda. Några är mycket goda — så till exempel
skildringen av den praktfulla seglatsen med
den svensk-kanakiska jättefamiljen Jorgensen
från Samoa. Den blir man riktigt glad åt. Det
blir man också åt berättelsen om Digbys
upplevelser som kringresande biografdirektör i
Söderhavet.
Intressanta och bestickande är författarens
på mångårig erfarenhet grundade funderingar
över japansk mentalitet. Dem har man
behållning av.
För övrigt är boken personligt och väl
skriven, trevlig och lättillgänglig. God
förströelse.
”Det ligger i skottarnas natur att sprida sig
ut över världen, och jag utgjorde intet
undantag från mina landsmäns allmänna
kringflackande.” Så säger R. H. Bruce Lockhart
med en viss rätt i inledningen till den bok han
ägnat sin skotska barndom och ungdom. Få
skottar har väl spritt sig så grundligt som han.
När han nu efter trettio år av kringflackande
och äventyrligt liv sätter sig att skildra sin
uppväxt, är det — säger han — ”inte blott
för att skildra de inflytanden på gott och ont
som blivit avgörande för min karaktär, utan
även att fånga ett förflutet, som
oåterkalleligen är borta, och att med en landsflyktings
ögon, som besökt många länder, jämföra
Skottland från den tiden med våra dagars
Skottland”. Tack vare denna dubbla aspekt — och
givetvis också tack vare Lockharts
charmerande författaregenskaper — har boken blivit
en utmärkt och angenäm introduktion i skotsk
natur och kultur, historia och mentalitet. Som
sådan har den en given uppgift att fylla här
i landet (och kanske också i England). Att den
dessutom är fylld av roliga observationer och
intelligenta funderingar behöver inte sägas.
Den är en Lockhart.
I den svenska upplagan har företagits en
del förkortningar. Man borde kanske ha gått
ännu litet hårdare fram. Det pratas en smula
mer om fotboll och cricket än som är riktigt
njutbart för en svensk läsare. Sven Barthel
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
