Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moa Martinson: Världens väverskor 1940. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOA MARTINSON
Barnen föds, vinter och sommar,
de föds nakna till livets dom,
men lammen föds ock: och linet blommar
och bomullsbusken dignar av blom
Aldrig den slutas, vår väldiga duk.
Aldrig vi väver den sista dräkten.
I krigssirenernas vrålande tjut
vi väver för kommande släkten
och lyssnar till blodets siren i vårt öra,
som susar om liv, om skydd, om huld.
Aldrig vi frågat: Herre vad skola vi göra?
ty vi sonar så fort våra händer förmå
orätt och hårdhet och skuld.
Ni alla som väver med tanke och ord,
väv en duk lika väldig som vår,
en duk av värme kring hela vår jord,
och vi skall mötas i levandets vår
på en jord där ingen är rädd och ingen är naken,
där hatet har dött och friden är vaken.
Ni alla som väver med tanke och ord,
väv en duk lika väldig som vår!
Barnen föds nakna vinter och sommar.
Men lammen föds ock: och linet blommar
och bomullsbusken dignar av blom.
Vi äro de namnlösa nornorna vi
som glömdes i bardernas sång.
I tidernas gryning började vi
vår väv som blev ändlöst lång.
760
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
