Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Odens korpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUBEN G: SON BERG
I fullkomligt hopp om seger avtågade hären
nattetid. I spetsen med fanan gick Erlich von
Rohenstein, en förfärlig Kämpe, han var så
lång, att ingen fanns, som nådde till hans
axlar, ett jätteligt[! ] svärd svingade han med
största lätthet.”
Tidningen bestod sig också med en
reseskildring — sådana voro ytterst vanliga i
dåtidens press. Resan var en fantasiprodukt, ett
slags kåseri, kallat ”Hugins och Munins resor
i fremmande länder”.
”Sedan vi tagit ett vänligt avsked av Oden,
som då bodde i Falköping, och av honom
erhållit till matsäck en butelj punsch och ett
knyte sockerkringlor, begåvo vi oss med glatt
mod på vägen. Vi flögo med förundransvärd
hastighet i rymden över flera städer och fingo
vid förbifarten av Jönköping bese och höra
många saker. Bland andra märkvärdigheter
voro: den stora kyrkan, vari en konsert av
Ole Bull gavs.1 Väl spelade han väl, men ej så,
som många av mina likar, efter mitt tycke. —
Nära kyrkan var ett hus, varpå en fana var
uppsatt, på vilken stod med förgylda
bokstäver: ’Egaren av Skutan Löje och Snack.’ —
Kort därefter voro vi i Tyskland. Här kunde
vi ej länge förbida, utan flögo med pilens
hastighet till Schweiz, och rastade på spetsen
av Alperna. Här togo vi oss ett glas förmycket
och måste således kvarbliva där till dess vi
blevo nycktra. Om morgonen hörde vi de
muntra Schweizarnes sång och boskapens
bräkande i de fredliga dalarne. Därefter gick
färden till Italien. Där var ett fasligt leverne,
ty de fruktade den gamle Ragnars söner, som
då härskade i Svithiod. Man sade därnere, att
Ragnar var väl en tapper krigare, men ingen
statsman. Därifrån bar färden över
Medelhavet, här fingo vi se en underlig syn: det var
nämligen en skuta, som vid närmare påseende
hette Löje och Snack, och denna hade strandat
1 Konserten ägde rum den 8 mars.
på en sandbank. Då vi sågo den dyrbara lasten
sjunka i havets djup, beslöto vi att rädda en
del därav i våra näbbar och sedan flögo vi
därifrån utan att vidare bry oss om skutan.
Sedan bar färden över Afrikas sandöknar.
När vi nu voro befriade från vår börda,
nämligen buteljen, gick färden friskt. När vi
sågo oss om, sågo vi ej jorden annorlunda
än en liten båll sväva i rymden. Däremot sågo
vi den glänsande solen blott få mil från oss.
Snart flögo vi ner på marken på ett ställe
därstädes, som var betäckt av gräs. Långt från oss
sågo vi en stad, vars höga hus och torn voro
av rent guld och som reste sig högt i rymden.
Efter en stund sågo vi många fåglar av
underlig beskaffenhet flyga oss förbi. Vi ropade till
dem på jordspråket, men de för sto do det ej,
utan endast solspråket. Vi visste ej vad vi
skulle göra, men slutligen träffade vi en örn,
som för 14(?) år sedan hade flugit från
jorden dit. Han förstod vårt språk och blev glad
att träffa gamla bekanta. Han tog oss med sig
till Solfåglarne, presenterade oss för dem och
sade, att vi voro hans vänner. Vi blevo snart
bekanta med dem. De ville, att vi skulle lära
oss Solspråket, den gamle örnen blev vår
lärare: många vettenskaper fingo vi lära, bland
andra äfven Astronomi. Örnen berättade mig,
att före hans hitkomst, hade Sol-fåglarne högst
befängda föreställningar om jorden och
stjärnorna. De ansågo nämligen jorden och
stjärnorna för obebodda himlakroppar, men örnen,
vi och Baron Münchausen [! ], som samtliga
hava varit där, hava förklarat dem rätta
sammanhanget.1 Vi fingo även läsa Solens
Geografi, som vi, vid vår återkomst till jorden,
tänkte oss att lära ODEN. Solen är mycket
bördig, upplyses och värmes av sig själv. Men
då man vill att det skall bliva mörkt, så öppnas
en sort säckar, vari dagsljuset småningom in-
1 Besöket på solen har väl kommit till efter
läsning av ”Münchhausens resor”. En ny upplaga
utgavs 1842, där baronen kommer till månen, som
solkonungen förklarat krig.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
