Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Bergman: Fyra dikter - Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BO BERGMAN
Man måste lyda Gud, vad namn man också ger
åt det som hjälper oss att inte brytas ner.
För mig bli människorna skuggor mer och mer
och skuggorna det enda mänskliga jag ser.
De stora skuggorna besöka mig ibland.
Giordano Bruno skrider lugnt mot bålets brand,
och Marcus Aurelius har räckt sin hand
åt en bespottad man från Galiléens land.
Skurkaktighet och dumhet, ondskans tvillingpar,
som snärjande polyper hota en och var.
Vi äro tidens fångar, tiden är barbar,
men över tiden växer det som vingar har.
Böj knä vid Brunos bål, giv vishet din tribut,
lyft ditt förakt som sköld mot massans pöbeltjut,
och glöm ej, glöm ej mellan pilar, kors och spjut
att det är heligt rum där godhet kämpat ut.
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
