Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adam Oehlenschläger: Sankt Hansafton-spel. På svensk vers av Anders Österling - En gammal ek - Sankt Kirsten vid källan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANKT H AN S AF T O N-S PE L
EN GAMMAL EK
Jag, gamla ek, har stått i hundra år,
om vintern med snö på mitt bröst,
bland blommor i den gröna vår
bland egna löv i den bruna höst.
Stilla måste jag stå
och ville dock så gäma gå.
En gång de fällde min broder här;
han reste sig högt över stubben där.
Han är lycklig dock!
Han tumlar med skeppet som planka och stock,
som en orm till havs han snor sig ombord
kring hela vår jord.
Jag stannar på min grund
till sista stund.
Ej höves en ek att han klagar,
men man veknar på gamla dagar.
Därför susar
nu vemod i mitt löv, när stormen brusar.
Denna natt är rik!
Ljuv musik
steg upp från min fot
och på min rot
sitter i tryggt förvar
ett kärlekspar.
En sådan vår
har jag ej varit med om på hundra år!
SANKT KIRSTEN VID KÄLLAN
Tag vara, tag vara
på källan den klara,
att intet må grumla
dess pärlor som tumla,
att jordmörkrets dvala
dem aldrig må fånga,
att de framspringa svala
och milda och många!
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
