Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fritiof Nilsson Piraten: Sång vid en grav. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
O
SANG VID EN GRAV
Fröken Jensen läste högt för småskolans
bägge klasser, för tillfället sammanslagna till
en övningsenhet. Hon läste om profeten Elisa
ur Doktor C. G. Barths ”Twå gånger twå och
femtio Bibliska Historier” och vi följde med
pekfingret med i våra böcker. Frakturstilen
vållade dock svårigheter och de minsta delade
sin uppmärksamhet mellan profeten Elisa och
svarta tavlan, där denna förskrift i
välskrivning stod kvar sedan föregående timme:
”Järn-gjutaren ljöt döden i den djupa gölen
nedanför kvarnhjulet.” Det var inte endast
föredömlig välskrift utan också en uttömmande
exempelsamling i j-ljudets vanskliga ortografi. Vi
hade fått höra huru Gud upptagit profeten
Elia i vädret på en brinnande vagn till
himmelen och huru Elias anda och kraft kommit
över Elisa på andra sidan Jordan. Och fröken
Jensen fortsatte: När nu Elisa war på wägen
tillbaka till Bethel, kommo små piltar utur
staden och begabbade honom sägande: ”Du
skallige, kom upp! Du skallige, kom upp!”
Elisa bannade dem i Herrans namn. Då
kommo twå björnar ur skogen och refwo
fyratio piltar ihjäl. — Genast började
ivriga händer vifta i luften, som vanligt
var det flickorna som voro mest
påpass-liga. Fröken Jensen stirrade slött på sina
nitiska lärjungar. Slutligen nickade hon mot
en flicka som reste sig i sin bänk, knäppte
händerna över magen och påpekade: Björnarna
revo två och fyratio piltar ihjäl! — Det var
riktigt anmärkt, så stod det tydligt i boken. Att
fröken Jensen kunnat läsa så fel var
förvånande, hon som alltid var så noggrann med
sifferuppgifterna i bibliska ting. Gudomen var
treenig, synden tvåfaldig och de fåvitska
jungfrurna fem. Basta. Men fröken Jensen var
trött och sjuk. Hela hösten hade hon dragits
med ohälsa och hankat sig fram med en hosta
som inte ville släppa taget.
— Det är rätt, medgav hon nu lamt och
utan att rådfråga boken. Sitt ner!
Men med ens, såsom väckt ur en dröm,
ryckte hon till, knackade med linjalen i bordet
och höjde rösten.
— Hörde ni det riktigt allesamman?
Fyrtiotvå barn blev dödade av två björnar! Hur
många dödade då varje björn?
Det blev många om budet på en så enkel
fråga. Den höjda linjalen gjorde ett utslag
på måfå och fröken Jensen fick prompt svar
från tre håll på en gång. Hon återtog:
— Fyrtiotvå stycken. Det är fler barn än
hela skolan här!
Med undran och bävan sågo vi på varandra
och kände vår litenhet. Där sutto vi trettioåtta
stycken, lika många munsbitar för björnar.
Men på nytt talade fröken Jensen:
— Och vad lär oss detta?
Per Håla räckte upp. Han var överårig för
småskolan och i vanliga fall inte angelägen att
blotta sitt vetande. En åtbörd med linj alen gav
honom nu tillfälle till detta yttrande: Att man
aldri ska gå så många som förtitvå piltar i följe!
— Tänk dig för innan du talar! sade fröken
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
