Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Llewellyn, Richard, Jag minns min gröna dal, anmäld av Thure Nyman - Benesj, Eduard, Demokratien, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och nedskriver dessa minnen, hota de stadiga
murarna att falla ihop omkring honom under
det alltjämt växande trycket av sten och slagg
som torna upp sig i hans barndoms trädgård,
och han gör sig redo att lämna dalen.
Den utveckling som romanen vill skildra
avspeglas direkt i den morganska familjen,
där Huw är den yngste bland sönerna. De
äldre ägna sig mer eller mindre aktivt åt
fackföreningsrörelsen, medan fadern länge
förhåller sig avvisande till de nya metoderna.
Han är en man av gamla stammen, han går
i kapellet om söndagarna men dricker gärna
ett glas öl på krogen och tar sig någon enstaka
gång ett rus. Han kräver obrottslig lydnad av
barnen, som inte få öppna munnen vid bordet
annat än om de bli tilltalade. Upproret är
oundvikligt, och sönerna gå sina egna vägar.
Fadern gör vad han kan för att lugna
arbetarna och få dem att avstå från utsiktslösa
strider, men då han till belöning för sin
pålitlighet får en förmansplats, kommer han att
betraktas som en förrädare och hotas till livet.
I en dramatisk nattlig scen uppträder modern,
som också är en praktmänniska i sitt slag, och
”läser lusen” av arbetarna, som borde veta
bättre på vilken sida hennes Gwilym står än
att göra honom till hej duk åt gruvägama. Till
sist ansluter han sig till fackföreningen för
att kunna göra sitt personliga inflytande
gällande åt bägge håll. Under den sista stora
strejken, då Winston Churchill skickar engelsk
militär till den walesiska dalen för att hålla
gruvarbetarna i schack, faller Gwilym Morgan
offer för ett gruvras.
Richard Llewellyns roman ter sig nästan
som ett äreminne över Gwilym Morgan och
hans hustru Beth, som bägge äro skildrade
med kärlek, beundran och ömsint humor, och
det kan knappast vara något tvivel om den
personliga bakgrunden. Men kring dem står
som på ett ärevördigt familjeporträtt den långa
raden av söner och döttrar, sonhustrur och
friare, vilkas öden vi få följa genom medgång
och olycka under det kvartssekel romanen
omfattar, och bakom dem skymta bifigurer av
växlande slag, från skollärare till yrkesboxare,
som då och då gripa in i det snabbt skiftande
händelseförloppet, vilket liksom insceneringen
är av övervägande romantisk art men med en
hållbar förankring i verkligheten.
Det som dröjer längst kvar i minnet efter
läsningen av Richard Llewellyns roman är,
frånsett enstaka roande eller gripande
episoder, den säregna miljön med de ständigt
vidöppna dörrarna, bygemenskapen i alla
öden, den noggrant ordnade söndagsmarschen
under sång till kapellet, den anda av robust
kristendom som råder, åtminstone i familjen
Morgan, och den stolthet över walesisk
tradition som kommer folket att skipa sin egen rätt
enligt uråldrig sed och tiga som muren, då
representanterna för den ”engelska lagen”
uppenbara sig i dalen. Men allt detta var, om
man får tro författaren, och det finns ingen
anledning att betvivla hans ord, på den tiden
då dalen var grön. Nu är den svart av kol och
av hat, och vattnet i floden är förgiftat.
Thure Nyman
Benesj om demokratien
EDUARD BENESJ: Demokratien. Dess nutid
och framtid. Översättning av Alf Ahlberg.
Natur och Kultur 1940. 5: 75.
Eduard Benesj har från landsflykten utsänt
ett arbete om demokratien. Erfarenheterna från
en lång statsmannabana framskymtar ideligen
i verket. Man får en rekapitulation av hela det
historiska förlopp, som medförde
Tjeckoslovakiens födelse och undergång. Författaren
undviker emellertid att mera i detalj referera
händelser, i vilka han själv har medverkat, eller
att karakterisera personer, som han därunder
har kommit nära. Han har inte velat skriva ett
memoarverk utan ett främst idéhistoriskt arbete.
Det perspektiv Benesj anlägger på historien
kan inte gå fritt för kritik ens från
demokratiskt håll. Hans skildring av förhållandena i den
gamla Donaumonarkien framstår som en
svartmålning, särskilt om man jämför den
österrikisk-ungerska ”militarismen” med vad man
senare har bevittnat i samma genre i Europa.
Inte heller hans uppdelning av 1914—18 års
krigförande som demokrater (ententen med
undantag för Ryssland) och icke-demokrater
kan helt godtas. Så skarpt tillspetsad var inte
den ideologiska konflikt, som tvivelsutan
förelåg även då.
Benesj skådar hela världshistorien igenom
en kamp ”för en humanistisk universalism, en
kamp för den mänskliga personlighetens frihet
581
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
