Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl-Gustaf Hildebrand: Två dikter - Hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL-GUSTAF HILDEBRAND
TVÅ DIKTER
HEMKOMST
Men när Odyssevs fann sin egen kust
var det i sömn, strax före morgonen.
Och när han öppnade sin blick och såg
häpet omkring sig, låg en dimma bredd
omkring hans syn, och utan fast kontur,
så töckenlik, så vikande och grå
som havets linje, var hans egen värld.
Och som en vaknande — en man som bott
i dödens närhet alltför många år —
såg han blott småningom och bit för bit
de karga ting, som åter blivit hans:
klippor vid bukten, utan växtlighet;
ett kalt olivträds morgonvåta stam;
stycken av jord, där plogen skulle gå.
Dövade sinnen, lemmar stelnade
av sömn och saltvind, dröjde än en stund,
innan han föll ihop i handlös gråt
och som en älskare, förtvivlat, vilt
— kommen ur mörkret till en modersfamn —
kysste den jord, som gav hans väsen form,
— och åter var en levande, en man
av kött och blod, och inte bara vind
och dimmor över haven. Allt blev till,
världen blev skapad, då han fann sitt land,
sin grund, sin hembygd, kring vars trånga fält
den vida rymden äntligen blev rymd.
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
