Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norbert Guterman: Brev från New York - Anmälda böcker - Wolfe, Thomas, You Can’t Go Home Again - Brooks, Van Wyck, New England: Indian Summer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORBERT GUTERMAN
slår sig ner i en källarvåning i Brooklyn och
börjar skriva. Han förälskar sig i en
medelålders dekorationsmålerska, från vars alltför
ivriga moderliga ömhet han också försöker fly.
Han far utomlands igen — alltid på jakt efter
konsten och verkligheten — och har ett
äventyr med en berömd amerikansk författare,
Lloyd McHard — ett verklighetstroget porträtt
av Sinclair Lewis —, kommer till Tyskland,
där han en kort tid är lycklig, och far sedan,
återigen desillusionerad, tillbaka till Amerika.
Han har då fått fullt klart för sig att det inte
är möjligt att vända tillbaka:
”Ingen kan vända åter hem till sin familj,
hem till sin barndom ... hem till lyriken, till
sjungandet för sjungandets skull... hem till
de gamla kära platserna på landet, fjärran från
världens strid och ävlan .. . till de gamla
formerna och systemen, som en gång tycktes evigt
bestående, men som oavbrutet förändras —
hem till Tidens och Minnets fridlysta platser.”
”You Can’t Go Home Again” är full av
irriterande formella fel: där finns
upprepningar, pleonasmer, disproportioner; där finns
ingen logisk konstruktion; där finns mer
ego-centrisk självförhävelse och självkritik än i de
föregående volymerna. Men där finns också
praktfulla lyriska ställen och oförglömliga
skildringar, som skulle kunna utgöra vilken
som helst amerikansk prosaantologis stolthet.
Ytliga kritiker ha ofta beskyllt Wolfe för att
sakna objektivitet, och det är sant att ingen
annan samtida amerikansk författare är så
anfäktad som han av romantik, av längtan,
oro, förtvivlan, ensamhet och oändlighet. Men
Thomas Wolfes formlöshet och hans
oförmåga att skapa välbalanserade konstverk äro
själva en sida av den amerikanska
positivis-men, av dess överdrivna trofasthet gentemot
fakta, dokument. Thomas Wolfe är en
”inverterad naturalist”, och framför allt är han
ett uttryck för den amerikanska folksjälen.
All den förvirring som rymmes i denna själ
återfinnes i hans verk. Om Wolfes svikna tro
på världen sådan den är kan sägas vara
huvudtemat i hans senaste roman, så finna vi likväl
där också den okuvliga tro på framtiden som
är ett annat utmärkande drag i den
amerikanska kulturen:
”Kvintessensen i vår tro är vissheten att
allting flyter och att allting måste förändras...
Jag tror att det ännu återstår oss att i sann
mening upptäcka Amerika. Jag tror att vår
ande, vårt folk, vårt mäktiga och odödliga
land alltjämt vänta på sin fulla utveckling.
Jag tror att det ännu återstår oss att i sann
mening upptäcka vår demokrati. Och jag tror
att allt detta är lika säkert som att morgonen
gryr, lika oundvikligt som att solen stiger på
himmelen.”
Om tillbakagång och förfall handlar också
”New England: Indian Summer” av Van Wyck
Brooks. Denna lysande fortsättning på ”The
Flowering of New England” handlar om den
upplösning i New Englands kultur som satte
in under perioden mellan inbördeskriget och
1915. Under dessa femtio år upphörde Boston
att vara Förenta staternas intellektuella
huvudstad, och New England, som förlorat tron på
sig själv, vände sig mot det förflutna eller mot
Europa eller mot Christian Science för att där
söka nya andliga värden. Sedan sådana jättar
som Emerson och Thoreau försvunnit övertogs
det intellektuella ledarskapet av besynnerligt
plågade och splittrade personligheter såsom
Henry Adams, Henry James och William Dean
Howells. Ingen av dessa var särskilt betydande,
men de påverkade starkt de som följde dem
därigenom att de formulerade deras problem
(och också bestämde en del av deras manier:
den sentimentale amerikanske turisten som är
”tokig i” europeisk ”kultur” — vi ha väl alla
mött någon mrs Dodsworth — är en direkt
andlig avkomling av den generation som
skildras i denna bok). Ingen som inte känner
denna generation kan till fullo förstå den
698
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
