Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Clownen Jac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER LINDBERG
CLOWNEN J A C
Nathan Borck föddes i en lysande frodig
fantasi hösten 1921.
I januari — det var i Florens under
inbördeskriget, medan kanonerna dånade och
mitraljöserna smattrade — hade Hjalmar
Bergman skrivit noveller och filmer. I februari
filmer och noveller och det mäktiga dramat
”Porten”. I mars nya filmer samt sagor. I april
pjäsen ”Vävaren i Bagdad”. I maj och juni
filmer igen, en översättning av ”Tusen och en
natt” samt pjäsen ”Spelhuset”. När han i juni
kom hem till Sverige för att som vanligt slå
sig ner på sin sommarö, sögs han in i
filmfolkets festvirvlar. Den pågående inspelningen
av hans film ”Vem dömer?” på Råsunda
fascinerade honom som en saga. I den sagans
centrum sto do tvenne skådespelare som bägge
fängslade honom, Ivan Hedqvist och Gösta
Ekman. Den senare verkade på honom med
något av svärmeriets mystik. Bergman räddade
sig emellertid ur filmvärldens festvirvlar genom
en viljeansträngning, som han försökte befästa
genom lustiga löften om bot och bättring i
dagboken: ”sista hippan, absolut sista hippan” etc.
Så påbörjade han i slutet av juli romanen
”Farmor och Vår Herre” och fick den färdig den
4 oktober.
Bokens överraskningsfigur, problembamet,
tjänstekvinnans son, den lille snattaren, den
pälsuppstoppade varietéartisten i Amerika
— Nathan Borck — presenterades så parant,
att han vid behov skulle kunna göra en come
back som huvudfigur i någon roman.
I romanen om farmor återvänder Nathan
Borck till Amerika och där fick han också
förbli. Ty Hjalmar Bergman fick annat att
tänka på än den lille varietéartisten. Han
drogs själv, alltmera obarmhärtigt, in i en
stor varieté, ett internationellt nöjesaktiebolag
u. p. a. — tjugutalets filmvärld. Ända därhän
att han i slutet av 1923 for samma väg som
Nathan Borck. För att i det stora landet i
Västern spela clown som filmscenarioskribent.
Bergmans Amerikauppehåll räckte bara tre
månader, men det var nog. Under de tre
månaderna utsattes han för intryck som voro honom
till den grad fientliga, att hans avresa från
Filmlandia närmast liknade en flykt. Han hade
själv fått uppleva Nathan Borcks yrke och
miljö.
Efter hemkomsten sköt han undan sina
minnen från Amerika, så mycket och så länge han
förmådde. Jag träffade honom i Paris första
kvällen han var i Europa. Jag frågade
förstås. Men nej, han ville bara få njuta av
gamla Europa. En längre artikel om Amerika
(i Svenska Dagbladet) kostade honom åtskillig
möda.
Men filmbranschen hade han inte fått nog
av ännu. Redan före Amerikaresan hade han
skrivit en film om Gustav III och efter
hemkomsten gjorde han färdig en film om Karl XII.
I bägge skulle Gösta Ekman spela huvudrollen
och därmed utvecklades bekantskapen mellan
skådespelaren och författaren till vänskap. Den
stördes inte ens av att Ekman plötsligen en dag
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
