Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sven Barthel: Reseböcker - Dahl, Georg, Två år som indian i Columbias urskogar - Nielsen, Aage Krarup, Aloha - Blomberg, Rolf, Tropisk urskog - Miller, Charles, Smekmånad bland människoätare - Digby, George, Dit vindarna blåsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ägnade sig indianernas levnadssätt, lärde sig
tala deras språk och förstå deras tanke- och
känslovärld. Hans bok är fulladdad och
välskriven, fångar intresset genom sitt ovanliga
perspektiv, och tilltalar med sin dämpade och
sakliga ton. Den står sig gott vid jämförelse
med andra liknande skildringar.
Aage Krarup Nielsen har nu under tjugu
års tid rest världen kring och hans reseböcker
är väl ungefär lika många som åren. Han
brukar kunna konsten att snoka upp
intressanta och pittoreska trakter och miljöer. Hans
böcker är synbarligen trovärdiga, välformade
och skrivna som man säger med gott humör.
Några av dem måste räknas till de bästa inom
genren — dit hör hans böcker om valfångsten
i Sydishavet och om huvudjägarna i
Equa-dor — de flesta får nöjas med att kallas
angenäm underhållning. Dit hör ”Aloha”.
Den skildrar en turistresa över Söderhavet
från öster till väster med längre uppehåll i
Honolulu, på Samoaöarna, Fidjiöarna och
Tahiti. Nielsen har här och där sökt sig ut
på sidan av turistvägarna och tidvis levt med
infödingarna. Men vad han skildrar har
skildrats många gånger förr och många gångei’
lika bra, stundom bättre. Söderhavsskildringar
finns det mycket gott om. Nielsen är inte själv
någon intressant krumelur, när stoffet sinar,
löper han faran att bli långtråkig, det händer
några gånger i den här boken. Men välskriven
är den och fylld av vackra bilder och
Söderhavet har ju alltid sin publik. Härnäst lär
författaren komma med en bok om Nya Zeeland,
den väntar man sig mer av.
•X-
Rolf Blomberg har förut gjort två
långfärder i Sydamerika. Hans nya bok berättar
om resor i Nederländska Indien, dels på Java
men mest på Borneo, mycket i sällskap med
den svenske jägmästaren Eric Lundqvist, som
tidigare skildrat samma trakter i sin utmärkta
bok ”Dajak”. Ändamålet med Blombergs
färder var att göra zoologiska och etnografiska
samlingar för några museers räkning. Det
lyckades han tydligen rätt bra med. Boken är
inte särskilt märkvärdig. Man har läst många
sådana skildringar av färder till fots och i
kanot genom tropiska vildmarker och bland
mer och mindre vilda stammar. Blomberg har
en pojkaktig upptäckar- och äventyrslust och
ett frejdigt humör, som tilltalar men som
avsätter inte alltid så lyckade spår i hans språk.
Boken vänder sig framför allt till den mognare
ungdomen, som termen lyder.
■»
Charles ”Kannibal” Miller är amerikansk
filmfotograf, född i Ostindien av holländska
föräldrar. En societetsdam, hungrig på
upplevelser, engagerade honom som ledare för en
expedition till holländska Nya Guinea. ”Charlie
förälskade sig i sin förtrollande arbetsgiverska
och vigdes vid henne på Java”
(förlagsrekla-mens formulering). Paret begav sig på
wedding-trip in i Guineas djungler för att filma
kannibaler. ”Charlie” gick med liv och lust in för
kannibalstudierna, deltog i en huvudjägarstams
överfall på en annan stam och utropade efter
det lyckade fälttåget sig själv till den stupade
hövdingens efterträdare. Där slog jag igen
boken, så jag kan inte tala om hur det gick.
Miller är ett råskinn och hans
omreklame-rade ”saftiga humor” är betydligt mer
hårresande än hans äventyr. De små reservationer
han här och där sticker in i skildringen gör
inget ärligt intryck, förtjusningen lyser allt
tydligare igenom för varje sida. Fradgan står
om munnen på honom och blodet skvätter
övei-sidorna, när han berättar om huvudjakten (där
han själv gick fram som en bärsärk med sina
coltrevolvrar) och om de sexuella och
kannibaliska orgier som följde på segern. Det kan
ju hända att han ljuger en hel del, men det
gör inte hans råhet mindre, tvärtom. Mannen
är en knöl och hans bok hör till de absolut
onödiga översättningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
