Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ebba Lindqvist: Sappho. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBBA LINDQVIST
Gömde du något var det blott för att ge
åter och åter och aldrig begära gensvar.
Livet självt gav dig det svar du behövde,
medan orden strömmade fram i takt med dina pulsslag.
Så gav du ut dig själv som ängen
bär sina blom för vem som helst,
så öppen låg du som havet,
levande bar och fri. . .
till dess en dag du begärde gensvar,
ville se spegelbild av ditt hjärtas liv,
ville se hos en annan
all din nöd gömmas och brista i jubel fram.
Då för första gången ropade du i tomma rum,
din röst kom som ett eko tillbaka,
hålig och tom.
Då för första gången nådde dig allas blickar:
du stod naken på jorden,
nyfikna fingrade på dina sår
och orden förblödde inom dig.
Då gick du till klippan,
den ensammes fäste på jorden,
gav mörker åt mörker,
gav åt det gränslösa havet
ditt liv som en sista gåva.
Vem var du,
vem älskade du,
för vem vissnade ditt hjärtas träd?
Vi vet det inte,
mörk är jorden,
mörka är jordens vägar.
Lycka begär vi till sist,
men vinden den heta
sveper över vårt liv och lägger det öde.
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
