Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W. Heimann: För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOK SAMLAREN
Nya uppfinningar i gamla
böcker
1. Reservoarpennan
Närstående bild är hämtad ur
Daniel Schwenters ”Deliciæ
Phy-sico-Mathematicæ oder
Mathe-matisch und Philosophische
Er-quickstunden”, Nürnberg 1636,
4: o, 575 sidor. På sid. 520 i
denna bok finns den första
reservoarpennan beskriven.
Uppfinningen går ut på att man med
munnen suger upp bläck i den
ihåliga gåspennan (6—7), som
sedan slutes till upptill.
Därigenom uppstår ett vakuum och
bläcket kan inte åter rinna ut.
”Drucket man aber die Feder
unten bey dem 8, bekommet die
Dinten an sweyen Orten Lufft,
und kommet ein Tropffen herfür,
den kannst du verschreiben, und
hernach so offt drucken, so offt
du mehr Dinten von nöhten.”
För övrigt innehåller verket en
rik samling underhållande
uppgifter från alla områden inom
matematiken, optiken, astronomien, statiken,
mekaniken etc. Av speciellt intresse för
matematikern är att här finna kedjebråk för första
gången använt i ett tyskt verk. Fysikern
uppmärksammar en våg, avsedd för bestämning
av vätskors specifika vikt, ett slags magnetisk
telegraf samt en ihålig ballong, som erinrar
om Montgolfiers. Från fjortonhundratalet till
in på sextonhundratalet utgåvos dylika
samlingar uppgifter, som i motsats till de teoretiska
läroböckerna inriktade sig på att göra
uppgifterna roande och ”vederkvickande”,
egenskaper som på så lockande sätt som möjligt
delgåvos läsaren redan i titeln. Dessa samlingar
utgöra en guldgruva för kännedomen om
vetenskapernas och teknikens historia och torde
knappast vara uttömda ännu.
Eric G ill,
den engelske skulptören, stilskäraren och
illustratören, dog i London den 18 november 1940
vid femtioåtta års ålder. Han hade vunnit
internationellt rykte som bokkonstnär genom sina
titelsidor och illustrationer, som han själv skar
i trä (se illustration på vidstående sida),
liksom genom sina tryckstilar, mestadels skapade
för det engelska Lanston Monotype-bolaget och
olika privatpressar samt sedan 1931 för en av
honom själv driven handpress. Den tydliga
förebilden till Gills verk är den medeltida
bokkonsten, vars mästare han också liknar genom
sitt stora hantverksmässiga kunnande. Hans
elva träsnitt till ”Höga visan” (Cranach Presse,
Weimar 1931, 100 ex.) och en liten bok, ”Art
and Love” (Golden Cockerel Press, London
1927, 260 ex.), med sex metallsnitt kunna
nämnas som exempel på hans egenartade,
allvarliga, av det sinnliga livet fyllda konst. (En
utförlig redogörelse för Gills verk med en
förteckning över hans illustrerade böcker och
träsnitt har givits av Paul Beaujon i ”Fleuron”,
band VII.)
Från den engelska
bokmarknaden
Bokauktionerna hos Sotheby och Hodgson
fortsattes utan avbrott under det första
krigsåret, men någon mera betydelsefull samling
såldes inte under denna tid. Ofta måste bidrag
från 20—30 olika ägare sammanföras till en
auktion omfattande 700—800 (medelmåttiga)
nummer. Vilken motsats till föregående säsong,
då bland annat Mortimer L. Schiffs dyrbara
samling från New York samt Schwerdts
värdefulla samling jaktlitteratur försåldes där. Den
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
