Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Goda symtom
Den bara på något år oerhört stegrade
låne-frekvensen vid de offentliga biblioteken är ett
glädjande tecken på fördjupning och förädling
av fritidssysselsättningarna som en följd av
världskrisen och dess återverkningar på vårt
land. Denna ökade läslust är inte frukten av
någon propaganda utan har uppstått
självmant och omedvetet, därför skall den väl
lyckligtvis heller inte gå tillbaka som vilken
fluga som helst. Den bevisar bara att i
materiellt beträngda tider äro andarna vaknare än
eljest, att den rastlösa, nervösa stämningen
före ovädret nu mer och mer ger vika för
samling och fasthet.
Bibliotekens popularitet är givetvis
uppskattad på bibliotekshåll men samtidigt
fram-hålles därifrån hur omöjligt det är att
tillfredsställa den ökade efterfrågan på böcker
med de nuvarande, beskurna anslagen. Pressen
har också begagnat tillfället att lägga ett ord
för dessa och andra vitala kulturella
budgetposter.
Man får anta att det stegrade litteratur
-intresset inte skall kunna avläsas enbart i
flera biblioteksbesök utan även i
bokhandels-besök. Bokhandeln ser framåt mot en livlig
höst, under förutsättning att inte landets
politiska läge plötsligt försämras. Man vet nu
tillräckligt om förlagens utgivningsplaner för att
våga uttrycka den förvissningen att de
köp-lystna också skola finna värdiga objekt för
sina spaningar. Utan att ha stelnat i någon
krystad beredskapsattityd verkar det som om
förlagen varit angelägna att sovra sin
utgiv
ning och tillhandahålla böcker som svara mot
smakens fördjupning. Inte ens den rena
förströelselitteraturen företer någon utmanande
ytlighet eller tarvlighet. Alldeles tydligt är
också att de svenska förläggarna utan
nämnvärda undantag alltjämt följa en svensk linje
och funnit det under sin värdighet att ta
intryck av främmande propaganda och
spekulationer över krigets utgång. Förläggarfronten
håller.
Det kan i om möjligt ännu högre grad sägas
om författarfronten. I kritiska tider framträda
klarare författarnas ledarställning och det är
med stolthet man konstaterar hur upprätt och
modigt de flesta stått i stormen. Man behöver
heller inte längre hysa några farhågor att
krisen skall ha verkat förlamande på den
svenska dikten. Tvärtom förefaller det som
om nittonhundrafyrtioett skulle bli ett
glansfullt år för svensk dikt, enkannerligen då för
dess centrala område, lyriken. Att litteraturen
blivit mera nationellt medveten är uppenbart
— det tar sig bland annat uttryck i en
orientering mot historiska ämnen — men lika
uppenbart är gudskelov att denna nationalism
inte är av det patenterade slaget utan mera
förnims som en underliggande känsla av vad
till svenskt frihetsarv förpliktigar.
Sven Stolpe har i en tidningsartikel uttalat
vissa betänkligheter mot förlagens politik
gentemot debutanter. Han anser att den är mera
släpphänt än vi ha råd med i dessa tider, att
förlagen äro för släta mot tvivelaktiga, ärtgröna
genier och skrivande, sysslolösa damer samt att
kritiken i sin behandling av dessa debutalster
595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
