Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Louise E. van Wijk: Nederländsk litteratur under ockupationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUISE E. van WIJK
NEDERLÄNDSK LITTERATUR
UNDER OCKUPATIONEN
Med nederländsk litteratur under
ockupationen menar jag inte den som efter våren 1942
kom ut på den officiella bokmarknaden. Där
fanns efter denna tidpunkt ingenting, som var
nederländskt. Tidigare tycks tyskarna ha haft
den illusionen, att de utan vidare kunde besegra
folket också andligen; ända till i april 1942
kunde man publicera ungefär vad man ville så
länge det inte riktade sig direkt emot den tyska
staten. Efter denna månad började
ockupationsmakten emellertid förbjuda böcker för att de
icke var pronazistiska eller för att deras
upphovsmän icke var av arisk ras.
Publiceringsrätten var också förbehållen konstnärer
tillhörande den s. k. Kulturkammaren, en rent
nazistisk institution.
De nederländska författarna vägrade
emellertid nästan enhälligt att låta sig användas till
att knäcka folkets motståndsvilja. Deras första
svar blev därför att inställa utgivningen av
böcker, och den nyssnämnda våren sinade den
dittills tämligen strida bokfloden.
Men en författare kan inte tiga i längden,
han måste skriva, han måste tryckas och helst
också läsas. Och så kom det sig att bokfloden
tog fart på nytt, men denna gång i en
"underjordisk" strömfåra. Med fara för sin personliga
frihet, ofta även för livet, började författarna
skriva igen, typograferna började trycka — och
publiken började köpa och läsa. Man arbetade
på vindsrum och i källare; när pressen stan-
nade av brist på elektrisk ström drev man den
med en cykel.
Några av de sålunda framställda böckerna
såldes till höga priser och vinsten gick till de
illegala organisationerna. Denna form av
kapitalinsamling för det illegala arbetet började
redan 1942, då två studenter gav ut en dikt av
Jan Campert, "De 18 döda", skriven till minne
av aderton avrättade patrioter. Jan Campert
själv arresterades vid ett försök att hjälpa
judiska flyktingar och dog i
koncentrationsläger. Studenterna sålde denna dikt till förmån
för judar, motståndsmän och andra, som
nödgades hålla sig undan, och hade så stor
framgång i detta, att de kunde grunda ett förlag,
De bezige bij (Det flitiga biet) och fortsätta
med en serie kallad "Quo usque tandem...",
omfattande verk av kända nederländska
författare eller ur världslitteraturen, i en typografiskt
mycket högtstående utstyrsel. Genom förlaget
tillfördes motståndsrörelsen 800 000 floriner.
På detta och andra underjordiska förlag lät
sig Nederländernas bästa och mest kända
författare representeras, under det den officiella
litteraturen varken kvantitativt eller kvalitativt
fick störxe betydelse. Bland författarna fann man
både de äldsta, som Henriette Roland Holst och
Arthur van Schen del, och de unga och yngsta,
som Bertus Aafjes, M. Mok och Ed. Hornik.
Enär den strängt hemliga utgivningen och
försäljningen ägde rum i en tid, då kommunikatio-
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
