Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
Ib Andersen arbetade i en impressionistisk
tuschteckningsteknik av 80-talskaraktär, Åsberg
har närmast anslutit sig till Bewicks trästick
från tiden omkring 1800. Det vilar över dessa
flod- och parklandskap en romantisk stämning
av tystnad och rentav svårmod, helt olika den
surrande livsglädjen i Ib Andersens idyller.
Mästerliga är några dekorativt uppfattade
studier av blommor och insekter, däremot
förefaller fiskarna inte alltid så illusoriska, kanske
därför att konstnären själv inite upplevt
metandet» lycka.
"Kineser" heter en volym kinesisk poesi som
översatts av Alf Henrikson i samarbete med
kinesen Hwang Tsu-Yü. Till varje dikt — som
ursprungligen publicerats i Dagens Nyheter —
har Birger Lundquist gjort en eller ett par
små vinjetter, naturligtvis i tusch, det speciella
kinesiska materialet. Boken är tryckt med
bodom i litet oktavformat och typografin är
vårdad med den omsorg som klassiska
kinesiska skalder och levnadsfilosofer kan göra
anspråk på. Särskilt i sitt bundna skick är den
Illa volymen en av de mest utsökta produkter
som på länge lämnat ett svenskt tryckeri —
den som vill sända en hälsning till en vän kan
inte gärna fina ett mera utsökt
korrespondenskort. Den fenomenale Lundquist, som inte bara
är vår skarpögdaste reportagetecknare utan
också en i konstens historia bevandrad man,
har i sina tuschan,notationer fångat den
kinesiska andan och stilen med fulländat behag och
en sprittande spänst i pennföringen som är
ytterligt stimulerande. Kongeniala är också
såvitt en i de kinesiska bokstavstecknen
obevandrad kan förstå de henriksonska
översättningarna. De sträcker sig från 2 300 år f. Kr.
till en dikt om Stockholm skriven 1943. Det är
ett språng på nära tusen år mellan de moderna
dikterna och de närmast äldre, men sådana
språng märks inte mycket på den kinesiska
poesin, som är tidlös i sitt besjungande av
naturens evigt återkommande företeelser och
människosinnets lika eviga stämningar.
Västerlänningen dröjer t. ex. i häpnad inför denna
lilla vinjett:
En sten till huvudgärd, och allt är stilla.
Ur mina fingrar faller boken ner.
Då hörs en fiskarflöjt från floden drilla.
Jag märker då jag vaknar att jag ler.
Häpnaden inställer sig då man läser
dateringen: omkring 1087 e. Kr.
Birger Lundquist har också illustrerat
Erskine Caldwells "Son av Georgia", den
amerikanske sydstatsförfattarens senaste roman,
som ur litterära synpunkter skall bedömas i ett
följande nummer. Här är man i en miljö som
i sitt bullriga groteskeri, sin trasighet och
slamsighet är så långt fjärran från den
kinesiska trankiliteten som gärna möjligt. Men
tecknaren är lika hemmastadd bland Georgias
fattiga vita som bland kineserna. Det drastiska
ligger ju väl till för honom och bokens
typgalleri av skrangliga gubbar och käringar,
fromsinta negrer och ohängda ungar ger honom
fritt utlopp för hans humor och mästerliga
karakteriseringsförmåga. Lundquist använder
här sin vanliga impressionistiska streckteknik,
som är så suveränt behärskad men som aldrig
nedsjunker till slapp virtuositet. Det är
märkligt att tänka sig att bokens teckningar är fritt
uppfunna, ty de har en verklighetsprägel som
kamerasnapshots. Inte minst beundrar man de
hästar, mulåsnor, getter och andra djur som
figurerar i de vanvettiga upptågen. Som
typografisk produkt är boken mönstergill med sitt
trevligt långsmala format, sitt behagliga,
gul-tonade papper, sitt utmärkta tryck och sin väl
avvägda inplacering av bilderna.
Nils Ferlins "Goggles" illustrerad av
Torsten Billman är bokkonstnärligtsett enbastard.
Konstnären har utfört sina illustrationer direkt
i ett exemplar av den ursprungliga upplagan
av samlingen, över och under och runtomkring
texten, ibland också mitt inne i den. Samma
arrangemang har följaktligen måst tillämpas
i den nya upplagan, som snarare är att uppfatta
som ett tryckt manuskript än som en planerad
bok. Det typografiska värdet är följaktligen
närmast obefintligt (rubrikerna är dock
uppsnyggade i förhållande till originalupplagan),
men teckningarna är långtifrån okonstnärliga.
Billman har förstått sig på Ferlin liksom
tidigare på Martinson, och hans annotationer är
gjorda med öm och v alf rusen hand, som av en
kafékund på en nota eller en tom cigarrettask.
Särskilt fäster man sig vid hur sant de
proletära och avsigkomna figurerna är träffade,
även om de är en aning bittrare och fränare
än i den ferlinska versen, som ju ofta bärs upp
av en nog så festlig galghumor.
Ars förlag, som under Arne Häggqvists
ledning bl. a. utgivit en serie portföljer med
litografier och träsnitt av olika konstnärer, har
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
