Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Röde Orm
Frans G. Bengtsson: Röde Orm. Hemma och
i österled. Norstedts 1945.
9:50.
Statt arla upp
om du vill vinna
andras lösören eller liv
heter det i Havamal» visa levnadsregler, och
efter liknande maximer var det som
OrmTostes-scmi den Vittfarne, vanligen kallad Röde Orm,
drev sått lovliga vikingayrke i första delen av
den krönika som Frans G. Bengtsson ägnat
honom. I andra delen, som när detta läses torde
ha legat under åtskilliga julgranar i detta land,
har Orm bosatt sig på Gröning tillsammans
med sin mor, sin hustru och sin lille
hus-kaplan, och hans levnadsvanor ha något
modifierats av hans önskan att behaga både fader
Willibald och den kristne gud, som har gjort
så mycket för honom, och som alltfort ger
honom stadig lycka. Orm bistår fader Willibald
i dennes missionsverk och döper trilska
smålänningar under hot och tröga göingebönder
med list, men han tillgriper inte, hur stor
frestelsen än kan vara, den utvägen att döva
delinkventerna med klubba för att få dem att
hålla sig stilla under dopakten. Och när han
drar ut för att hämta bulgarguldet, som ligger
gömt vid den tredje av Dneprs forsar, djupt
inne i de vilda patzirakernas land, och kommer
hem med aldrig skådade rikedomar, så är det
inte som en ung, pank och äventyrslysten viking
utan som en myndig, betänksam storföretagare,
som väl vet att den som vill vinna mycket också
måste satsa mycket.
Det har ansetts att en god recensent i tre
meningar bör kunna återge hela handlingen
i en bok för att därefter ägna sig åt
granskningen av personteckning, sociala, politiska,
moraliska problem med mera sådant. Inför
"Röde Orm" kan emellertid den misstanken
uppstå att denna åsikt endast är ett utslag av
det förakt för den fritt och vilt galopperande
dikten som ibland kulminerar i en förtäckt
undran om det inte vore bäst att slakta
pegas-kreaturet, som ljuger så fräckt och roligt att
det drar uppmärksamheten från all den
värdefulla tråkigheten. Innehållet i detta diktandets,
ljugandets och fabuleringens mästerverk kan
nämligen inte alls återgivas i korthet, över-
huvud inte reproduceras. Då det gäller andra
delen beror svårigheten emellertid mest på att
Frans G. Bengtsson på de gamla konstförfarna
berättarnas sätt låtit historien om Röde Orms
öden bli en ramberättelse i vilken han har
stuckit in en hel rad andra historier. Då obekant
möter obekant så uppenbara de båda, enligt
gammaldags litterär konvention, genast alla
sina levnadsöden både för varandra och för en
intresserat lyssnande krets; episoderna rada
upp sig som kulor på ett snöre, välsvarvade
och runda men ganska olika till materialet och
sinsemellan ganska löst förbundna; galanta,
pikanta, komiska, lasciva, patetiska, de flesta
av den art som passar att förtecknas i något
slags bibliotheca erotica et curiosa. —
"Berättelser om synd äro alltid goda", säger Ylva
Haraldsdotter i "Röde Orm", och sanningen är
nog den, att under det att berättelser om odygd
alltid finna sina läsare, så skulle den som toge
sig för att ge ut en antologi betitlad "All
världens goda gärningar" säkerligen göra en
remarkabelt dålig affär. Frans G. Bengtsson
har också bildat sina historier i analogi med
sådana som kunna hämtas ur källor, om vilka
den fromme fader Willibald skulle ha sagt att
de voro fulla av Belzebubs egen brygd, d. v. s.
från den skatt av kärleks- och
äventyrshistorier, av skämtsamma, satiriska och skabrösa
berättelser, som var europeiskt allmängods långt
fore de stora fabliausamlingarna och
"Decame-rone". När Frans G. Bengtssons läsare skratta,
le eller förargas över andira delen av "Röde
Orm" så göra de det i stort och brokigt
sällskap. Åt sådana historier som den om den
egyptiske sockerbagarens gemål och de fyra
vittnena har det fnittrats i den grekiske
kejsarens kvinnogemak; berättelser som den om den
olycklige magister Rainald från Aachen och
hans tre synder ha glidit sorn olja genom höga
prelaters strupar och väckt skratt bland de
1 500 kurtisaner som samlades till kyrkomötet
i Basel; och åt grova burlesker som den om
Toke Grågullessons äventyr på hemlighuset
gapskrattades det i Wittenberg när Hans Sachs
levde och lutherdomen var ung.
Första delen av "Röde Orm" hade en stilens
enhet och en den stora visionens helgjutenhet,
som troligtvis hade fötts ur en koncipieringens
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
