Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
episoder, av vilka "Gil Bias" är sammansatt,
som om de hade blivit skrivna under idel
solmättade middagstimmar, såtillvida, väl att
märka, som i allt deras glittrande,
reflex-artade skeende ingår en icke ringa del av
middagens dåsighet. Man har det skönt och lugnt
långa stunder och öppnar då och då ögat till
hälften när en eller annan humla, jag menar
iakttagelse, kommer tumlande förbi eller när
någon spindel kommer kittlande. Det finns
förstås också en hel hoper flugor i boken, och de
är besvärliga, men de hindrar en inte att somna.
Då kan det hända att man drömmer att man är
inne i ett tröskverk där människor tröskas och
befinns vara idel agnar. Gil Bias är själva
pusten, han är så att säga förevändningen för
att tröskverket skall vara i gång. Och det
formligen virvlar omkring en av idel rövare,
spolingar, skälmar, kokotter, sprättar, latmaskar,
lurendrejare, präster och annat gott folk. Ytterst
få om ens några vetekorn faller ner. Och lika
litet som det finns någon djupt och allvarligt
helig och ädel person, lika litet finns det någon
svart ärkeskurk. Alla är sedda med i solen
kisande ögon. Man undrar i sitt stilla sinne hur
det skulle ta sig ut om någon på samma sätt,
så till den grad samt och synnerligen, gjorde
narr av oss, genomförgiftade som vi är av ideal
och ideologier tvåhundra år efteråt. Om någon
anlade den utomordentligt lilla synpunkten på
all den storartade, himmelsk-infernaliska kamp
vi känner oss vara mitt uppi. Det skulle verka
egendomligt och säkert rendera författaren
mycken förföljelse från den moderna
inkvisition som besatt av idealistisk demonjakt vant
sig att betrakta den stilla middagstimmen som
asocial. Vi alla, som konstituerar tiden, är
medansvariga i förekomsten såväl av bruna
demoner som av radionänglar. "Men låtom oss
själva förlåta oss ... och helvetet var släckt",
står det i Fröding. Vi är tyvärr långt därifrån.
Le Såge tillhör de franska realisterna och
har sin styrka i iakttagelsen, en godmodig,
tjuvpojksglimtande sådan. Det är en genre som
kommit ur modet hos oss i och med
1800-talets och anständighetens utbrott, eftersom de
franska realisterna ofta har en fatal benägenhet
att iaktta saker som inte är comme il faut. Vi
håller oss hellre till de engelska och föredrar,
att betrakta Frankrike huvudsakligen som ett
land av s. k. snille och smak. Det är mycket fel.
Den nya översättningen (och förkortningen)
tar sikte på romanens friska, nonchalanta stil, ett
stort pius. Om denne nye klassiker i Ljus’ serie
skall återvinna många läsare i Sverige hänger
väl i luften. Man måste ju säga sig att dess
livfullhet är av det enformigare slaget och att
endast några av äventyren behållit sin karaktär
av evärdlig människofabel. Som en ersättning
för någon av de erbarmliga moderna eller
"historiska" pikareskromaner av
Hollywoodsnitt varmed en skrivande pöbel överöser oss
kunde den tänkas satt — i en och annan hand.
Gunnar Ekelöf
Uppgörelse med
borgerligheten
Charles Plisnier: Familjen Annequin. Isa-
belles död. Översättning av Eva
Alexander-son-Lundström. Forum 1945. 7:—.
För den som inte känner till Charles Plisniers
romansvit "Meurtres" i sin helhet är det svårt
att färila något slutgiltigt omdöme om den
första avdelning av verket som nu under titeln
"Familjen Annequin. Isabelles död"
överflyttats till svenska. Så mycket framgår emellertid
redan av "Isabelles död" som att serien är
avsedd att vara en uppgörelse med
borgerligheten och de borgerliga familjeinstitutionerna.
Intrigen saknar inte en viss schematisering
och konstruktion, och man läser boken till
en början med det ganska förströdda intresse
vilket man ägnar inte alltför medryckande
skildringar av förhållanden och problem som är
välkända från många andra romaner. Själva den
inledande konflikten kan inte heller sägas få
något starkare grepp om läsaren: Noël, den
avvikande och deklasserade sonen i den välbärgade
och framgångsrika familjen Annequin, ställer
till skandal genom att på sin kräftsjuka hustrus
enträgna böner befria henne från plågorna
medelst en salva, avlossad ur sin hagelbössa.
Men det så att säga en smula privatbetonade
problemet — frågan huruvida man genom ett
direkt ingripande har rätt att förkorta en
dödsdömd människas lidande eller ej — visar sig
bara vara förevändningen för em skildring av
den krasst uppåtsträvande familjen Annequins
energiska försök att med alla medel reducera
verkningarna av en offentlig skandal som kan
komma att skada familjemedlemmarnas eko-
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
