Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
verket "The Vision of Piers Plowman", som
lär ha påverkat Auden märkbart. Från
1500-talet får man inte bara anonyma ballader, som
måtte ha tillhört sin tids berättarglada
bestsellerlitteratur, utan också socialpsykologiska
sentenser som Chaphams: "Who is not poor, is
monstrous; only need / gives form and worth
to every human seed." Till skillnad från Milton,
den retoriska argumenteringens gigant, visar
Shakespeare mitt i den virtuosa ordkonsten en
synförmågans livlighet och friskhet som
påminner mycket om Bellman (en vintermålning:
"milk comes frozen home in pail", "coughing
drowns the parson’s saw" och "Marian’s nose
looks red and raw"). Donnes elegi "Going to
bed" rymmer uttryck för kroppslig erotik som
ingen ung vitalist gärna kunde önska mer
oförbehållsamma :
Licence my roving hands, and let them go,
before, behind, between, above, below.
O my America! my Newfoundland,
my kingdom, safeliest when with one man manned,
my mine of precious stones, my empery,
how blest am I in this discovering thee!
Fysisk lidelse och bevingad fantasi har på ett
lika påtagligt sätt sammanvävts i Marvells
berömda "To his coy mistress". Hos Blake
med hans "Tiger! Tiger! burning bright / in
the forests of the night" finns något av den
sanna surrealismens bildvisionära lyskraft. Han
hör också till de första maskindiktarna, en av
dem som sett hantverkslivets förmenta idyller
sopas undan av en infernoartad industrialism:
Intricate wheels invented, Wheel without wheel,
to perplex youth in their outgoing & to !bind to
labours
of day & night the myriads of Eternity, that they
might file
and polish brass & iron hour after hour—
Tvivlet på maskincivilisationen i ett senare
skede spåras i Tennysons romantiskt
iscensatta "Song of the lotos-eaters" med dess
oroliga ifrågasättande av verksamhetsmytens
välsignelse: "Why should life all labour be?—Is
there any peace in ever climbing up the
climb-ing wave?" Det är denna begynnande
imperialistiska trötthet över "The white man’s burden"
som Kiplings dikt velat vara en plikthurtig
injektion emot. I "The prelude" möter
Words-worth skuggfantomerna ur sitt eget omedvetna
just när hans båt glider som en svan över
den stilla insjön: och landskapet mörknar,
hela hans liv förändras. Tidigt förtrogen med
fantomerna lät sig däremot Yeats inte
överraskas i naturidyllen. "But I grow old among
dreams, / a weather-worn, marble triton / among
the streams." Intensivt upplevde han alltings
ständiga förvandling: "All changed, changed
utterly: / a terrible beauty is born." Hans
för-sinnligade kultursträvan fyller det ordinära
klassrummet till brädden i "Among school
children" med dess djupt primitivistiska
program:
Labour is blossoming or dancing where
the body is not bruised to pleasure soul,
nor beauty born out of its own despair,
nor blear-eyed wisdom out of midnight oil.
Coleridges "Ancient Mariner" med dess
fantastik i avsiktligt enkel balladform kan det vara
intressant att läsa parallellt med Rimbauds
"Bateau ivre": något av samma vision men
inom två olika konstnärliga universum. Man
får för övrigt många påminnelser om hur
levande det lyriska arvet hålls inom den
moderna anglosachsiska litteraturen: man
sna-var ständigt över bekanta boktitlar som de
moderna hämtat från de gamla. Hemingways
"A Farewell to Arms" återfinns hos
1500-talisten Peele, Lawrences "England, my
England" hos 1700-talisten Henley, Dylan Thomas’
"The Burning Babe" hos Southwell, till
exempel. Klassiker som ekat i Eliots lyrik påträffar
man också gång på gång, från Shakespeares
Cleopatrainramning "The barge she sat in, like
a burnish’d throne, / burn’d ön the water" till
Tourneurs "Does the silk-worm expend her
yellow labours / for thee?" i det
Senecainflue-rade skräckdramat "The Revenger’s Tragedy".
Ingen av de båda antologierna visar skräck
för långa dikter, vilket vittnar om utgivarnas
mod gentemot publik och förläggare. Rekord
sätter därvid "The Englishman’s Poetry" med
Spencers sextonsidiga kväde till sitt eget
bröllop 1594 (ännu njutbart och fylligt vajande
som ett vetefält) samt Popes "En essay ön
criticism", en tjugufyra sidors, 1700-talstypisk,
moralisk-estetisk lärodikt, som det skulle vara
överdrift att kalla en enda stor oas. Beträffande
de allra modernaste poeterna är paret Bottrall
snålast och har bara tagit med ett fåtal saker av
Day Lewis, Bottrall, Empson, Auden, Spender,
Thomas, jämte en större, ståtligt föråldrad dikt
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
