Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
nittio procent förtjust överseende, som ingår
i en svag moders omnämnande av ett begåvat
barns förseelser.
Denna anda synes emellertid vara rätt svår
att fånga elier ens tillnärmelsevis beskriva —
t. o. m. besvärligare än uppsalaandan. Paul
Lindblom, tjugunioårig fil. d:r i praktisk
filosofi, gör emellertid i sin roman "Under
världens tak" ett aktningsvärt försök att analysera
det Lund, som i våra dagar skall föra vidare
traditionen från Stellan Petreus’, Carl
Heri-bert Malmros’ och möjligen även från Herman
Langes tider. Lindblom ger en rad snabba
överblickar över det lundensiska mikrokosmos
under den farliga hösten 1941, med rubriker
ur lokalpressen som stillsamt effektfull ram.
Naturligt nog har reaktionerna inför den
pågående maikt- och idékampen kommit att spela
mycket stor roll i handlingen. Läsaren
konfronteras med nazister och tysksympatisörer av
olika schatteringar och får också en rad
förklaringar till dessas ställningstaganden, från
kylig opportunism över kompensationsbegär
till den rent psykologiska påverkan från
omgivningen, som i synnerhet tycks ha haft effekt
på kvinnliga studenter. Boken ger också
snabbporträtt av övertygade demokrater och deras
kval under tidshändelsernas och de omgivande
intrigernas dubbla tryck, liksom den
övertygande fångat den brist på politiskt intresse,
som gjort sig märkbar bland alla landets
studenter.
Möjligen skulle man vilja ifrågasätta om
Lindblom gjort klokt i att genomgående ge
nyordningens företrädare några drag av kraftig
svartmålning utöver den politiska —
inkompetens, grov sadism etc. I varje fall såg man
i Uppsverige hmdanazismens farlighet främst
däri, att den dirigerades av en uppsättning
skickliga, högt begåvade och borgerligt
exem-plariska individer.
"Under världens tale" är i konstnärligt
avseende en intelligent, något torr tendensroman,
utan fäng över miljöskildringen och utan mera
markerad individualitet hos flertalet av de
talrika personerna. Det senare beror väl på att
författaren velat undvika att göra en
nyckel-roman och samtidigt strävat efter att göra en
kollektivroman. De agerande förs samman och
glider undan i kalejdoskopiska mönster. Direkt
anföring upptar största delen av utrymmet,
samtal på Ateneum och Studenitskegårdten, på
Konviktoriet och i Lundagård och på åtskilliga
nersuttna soffor i hyresrum. På de senare
tilldrager sig också åtskillig s. k. studenterotik och
i vissa fall även en del studier av mera teoretisk
art.
Paul Lindbloms bok äger knappast större
betydelse som litterär produkt. Den har sina
förtjänster på ett annat område, som kartskiss
över ett (numera tidsenligt diänerat) gungfly
i svenskt andligt liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
