- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
224

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Nils Beyer: Strindberg som teaterkritiker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NILS BEYER

själv anmält men efteråt omnämner med
respekt. Den går ut på att avslöja en viss
norsk redaktör, som den svenska publiken är
obekant med och följaktligen inte kan
intressera sig för. Det är samma anmärkning, som
han i självbiografin riktar mot ett annat av de
norska samtidsdramerna, "De ungas förbund",
som man här i landet inte förstod "på grund
av de lokala förhållandena". "Kämparne på
Helgoland", som spelades på Nya teatern i
december 1875, får däremot beröm av
Strindberg, som då gör ett sista gästuppträdande i
Svalan. Stycket betecknas som ett av Ibsens
bästa arbeten, "hvilket vill säga ganska
mycket". Framför allt framstår det för
Strindberg som "ett lefvande uttryck af den
gammalnordiska andan och icke blott, såsom vi sett
några gånger i vår inhemska dramatik under
de senare åren, ett svagt försök att genom
yttre medel ersätta hvad som fattas i den
sanna uppfattningen av nordiskheten". På
detta område var den gamle Runabrodern
sakkunnig.

Den farligaste — och samtidigt
obetydligaste — medtävlaren för Strindberg som
dramatiker var emellertid Edvard Bäckström,
som tack vare denna omständighet inte blivit
alldeles bortglömd. Denne man, vilkens livs
tragedi var, att han inte kom in i Svenska
Akademin, lever nu en skuggtillvaro i
strindbergsmonografierna. Men under sin krafts
dagar var han en dramatiker att räkna med i
svensk teater, ja, för många den store
förnyaren av vår dramatiska litteratur. Hans stora
verstragedi, "Dagvard Frey", som numera är
oläsbar, var faktiskt det stycke, som på sin tid
undanträngde "Mäster Olof" från Kungliga
teaterns repertoar.

Det är därför med en smula underliga
känslor man nu läser den anmälan, som Strindberg
ägnade detta drama, då det blivit antaget till
spelning. Han skrev då — på våren och
sommaren 1876 — stockholmskorrespondenser till

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, och i
det första av dessa brev, infört den 4 april,
finner man — en entusiastisk presentation av
Bäckströms hela dramatiska produktion, som
nu kulminerat i detta "diktarverk af
betydelse"! "Arbetet är frukten af tio års mödor
och är krönet på en författareverksamhet som
för länge sedan bort vara mera erkänd än den
är", skriver Strindberg. "Skall nu igen vår
småstadskritik komma och med hala ord
tacksamt mottaga ett nytt ’löfte af den unge
lofvande författaren’ som dock i mer än tio år
försett vår första dramatiska scen med af
publik och kritik omtyckta, delvis utmärkta,
för så vidt som de äro de bästa, teaterstycken
och som nu i sin mannaålders fulla kraft kan
ställa sina fem starka oktav-volymer af
originalproduktion på sin hylla. Och dock är denne
man en originel skald och dramatisk tillika,
hvarom man dock då och då framkastat tvifvel.
Han har varit ett offer för sin blygsamhet
gentemot kritiken och för den stora publiken
har han merendels varit för fin eller för
djup..."

Det är möjligt, att — som Martin Lamm
låter påskina — denna välvilja i bedömningen
är en form av diplomati, då Strindberg var
medarbetare i Bäckströms publikationer. I
sina privatbrev lär han nämligen ha sagt något
helt annat om dennes författarskap. Trots allt
— och med hänsyn till att en författare,
liksom en journalist, i första rummet bör
bedömas efter vad han offentligen skriver — är
den kollegiala tonen i Strindbergs
korrespondensartikel anmärkningsvärd. Strindberg var
ju inte lagd för fjäsk, och artikeln slutar
också med en gliring åt de kungliga scenernas
styresman. En anonym författare, som nyligen
också fått ett drama antaget, avslöjas av
Strindberg som en fröken Braunerhjelm, "antagligen
svägerska till hofmarskalken Edholm"!

Ytterligare ett svenskt stycke fick Strindberg
tillfälle att anmäla i en av sina korresponden-

224

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free