Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
serar Wails ställningstaganden i olika frågor
med S. A. Hedlunds och Adolf Hedins,
för-summar han att framhäva skillnaden mellan en
skickligt manövrerande intresse- och
konjunkturliberalism och en av opportunitetsskäl
oanfäktad idéliberalism. Är det något som vår
tid givit oss klarhet om, så förefaller det mig
vara denna gapande, oöverstigliga klyfta mellan
konjunkturmänniskor och idémänniskor, vilket
parti eller vilken riktning de än må tillhöra.
De förra kunna spela en framträdande, ofta
ödesdiger roll i ett lands profana och
ekonomiska historia — det ha vi till råge
bevittnat! — blott de senare höra hemma i de
andliga och intellektuella hävderna. Dit hör
avgjort inte Rudolf Wall, och nog tyckes det mig,
som om Dagens Nyheter först under
Zweigbergks ledning blev ett forum för idédebatt.
Men naturligtvis hade tidningen långt
dessförinnan varit det vakna och prisbilliga
nyhets-organ för den allra bredaste publiken, det
snär-tiga dagspolitiska språkrör som Wall gjort den
till. Som framgångsrik och förmögen
uppkomling med starka mindervärdeskomplex att
överkompensera, som smart och durkdriven
företagare från 1800-talets stora grundartid har
denne tidningskung, som hellre ville kallas
grosshandlare än redaktör, onekligen varit en
prominent och pittoresk stockholmsfigur, och
Gud-mar Hasselberg har med mycken
konstfärdighet och diskret humor tecknat hans
välpomade-rade, ljushuvade, kvickögda och lite
strunt-magnifika gestalt. Han har också lagt ned
osparad möda på att följa Wall på hans
slingrande stig genom den svenska
1800-talspoli-tikens snårskog, där det är så bedrövligt ont
om utblickar och perspektiv, ritat in hans
försiktigt loverande kurs mellan lantmannaparti
och 80-talsradikalism, mellan byråkratisk
överhetsstat och socialistisk arbetarrörelse.
Försvars-nihilist och antiskandinav var Wall lika dödligt
förskräckt att stöta sig med den ryska
despotismen som med den preussiska, medan han
högljutt beskärmade sig över Napoleon III: s — det
är ett litet stickprov på hans politiska
bedömningsförmåga och på den ideella halten i hans
liberalism! I löneavseende höll han sina
medarbetare oerhört kort, men både mot dem och
andra uppträdde han gärna som faderlig
välgörare och slösande filantrop — det ger en
glimt av hans karaktär! Hasselberg har på intet
sätt idealiserat sitt föremål, och hans roande,
välskrivna och väldokumenterade arbete har
blivit både personhistoria och företagshistoria,
både presshistoria och politisk historia i ett och
samma lödiga stycke -— bara inte idéhistoria,
inte litteraturhistoria! Holger Ahlenius
Friluftsmåleriets
genombrott
Viggo Loos: Friluftsmåleriets genombrott i
svensk konst 1860—1885. Sveriges
allmänna konstförenings publ. LIV.
Norstedts 1945. 25:—.
I förordet till sin doktorsavhandling om
"Stilväxlingar i 1800-talets måleri" änger Viggo
Loos som sin avsikt "att ställa måleriets
utveckling i samband med den allmänna
kulturens förlopp, med idéliv och
samhällsförhållanden ... Den formala konsthistorien har, när
den gått till ensidighet, undanskjutit sådana
faktorer. De ha rätt till sin naturliga plats i
utvecklingssammanhangen." I sin skildring av
friluftsmåleriets genombrott har han gjort ett
liknande försök att visa på förutsättningarna
för 60- och 70-talens förändrade konstsyn. Han
ger i ett par inledande kapitel, "Karl XV-tiden"
och "Sjuttiotalet", en sammanfattande bild
av "kulturpotentialens förändring", paralleller
inom det sociala livet, inom religion och
litteratur till frigörelseprocessen hos måleriet.
Bilden kommer med tiden att kunna utformas
rikare och nyanseras mer upplysande i
detaljerna, men Loos har lyckats sammanhålla de
väsentligaste komponenterna i tidens liv och
framför allt tagit fasta på periodens starkt
mot-satsfyllda karaktär.
Under 60-talet var klyftan mellan kulturellt
och socialt liv så gott som helt oöverbygglig.
70-talet blev den brytningstid då den inre
kongruens pressades fram, vilken under 80-talet
skulle göra kulturlivets väsentligaste innehåll
till en avspegling av det sociala tillståndet
och av sociala impulser. Men under 70-talet
är ännu inte torpeden under arken
tillräckligt uppladdad för att den bristande
överensstämmelsen skall bli urladdning. Motsatserna
stuvas in under balansens krav. Harmonisering,
trots allt, blir tidens drag, och den kan inom
måleriet följas långt ut i detalj karaktären. Det
är bara här och där som det brister. Tiden
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
