Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Walter A. Berendsohn: Ur Strindbergs brev - 2. Från 90-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALTER A. BERENDSOHN
många goda vänner i Göteborg som jag ej
kunde se utan att falla in i äldre stämningar?
Jag är rädd för resor, ty min själ blir
misshandlad genom kontakter med andras. Och
smutsen, den kroppsliga förnedrar mig. Mina
öron måste höra och mina ögon se hvad jag
ej vill.
Här har jag inrättat mitt lif mera ensligt än
man kunde tro.
Före kl. 6 e. m. ser mig ingen. Min tidiga
morgonpromenad gör jag ensam på
kyrkogården Montparnasse eller i
Luxembourgträdgår-den. Tar frukost på mitt rum. På Aftonen går
jag i en stilla familj äta middag, och klockan 9
är jag hemma. Läser ej någonsomhelst tidning;
ser ej åt affischer, går aldrig på teatern och
tillåter ej mer spelning af pjeser. Jag är spelad
här tre gånger och har aldrig sett en pjes, inte
ens teatern.
Gör allt för att undvika kontakt och Paris
ser jag hvar annan månad.
Det måtte vara en förfärligt usel tid vi
genom-lefva. De gamle positivisterna som tröttnat, sade
åt ungdomen: "Universum har inga
hemligheter mer, vi ha löst alla gåtor." Och
ungdomen trodde det, och blefvo modstulna,
förtviflade.
Hvad Teosofien angår, förhåller jag mig
af-vaktande. Den lär derivera från Buddha, och
jag är uppfostrad af tre Buddhister:
Schopen-hauer, v. Hartmann och sist Nietzsche. Kanske
derför att vi ha beröringspunkter. Madame
Blavatskis accaparering af saken, och
neddragning af den, gjorde densamma mig
misstänkt. Som Buddhist är jag, lik Buddha och
hans tre stora lärjungar, qvinnohatare, emedan
jag hatar jorden derför att den binder min
ande, och derför att jag älskar den.
Qvinnan är för mig jorden med all dess
herrligheter, bandet som binder; och allt ondt af det
ondaste jag sett är qvinnokön. Hindret, hotet,
den låga spekulationen, råheten, framför allt
det omenskliga hatet mot en ande, som vill
vexa, lyfta sig. Den instinktiva skurkaktigheten,
som mästaren Schopenhauer säger. — Älska en
man = förnedra en man, inför honom sjelf,
och höja honom inför verlden jemt så mycket
hon behöfver för sin fåfänga. Den instinktiva
stölden: det är hon, den dumma, elaka, som
gj ort honom, om han, trots allt, blifvit något! —
Hvad kunde hon ge, som intet hade! Han tog
der intet fans, ty han skapade af intet.
Det är ljufva villor, Herre, ljufva, alltför.
Men skall jag aldrig lära döda mitt kött? Än
är det för ugnt och brinnande, men så skall det
få brinna upp! Och gör det nog! Men anden!
stryker kanske med!
Är allt ett, så är köttet också berättigadt!
Nej, svarar jag sjelf; och så går hela
lärobyggnaden under!
Jag kommer aldrig ur detta! —
Ungkarlslifvet är endels mig smutsigt. Familjelifvet det
skönaste — men!! men! ändå smutsigare, när
man rör opp i det! Derutanföre — absolut
förnedring, der råkas djuret.
Jag återvänder till min bok! Fastän det ej är
en bok; det är ett lif! — Jag skulle vilja träna
min själ, samla mig, rena mig innan jag gick
till — arbetet.
Eget! Bläckhornet och pennan ha ej kommit.
Gåfvobrefvet, från en korporation i Barcelona,
sökte mig kring Europa, och fann mig sent
i Paris. Det annonserade gåvans ankomst som
guldsmeden skulle aflemna den 12e Oktober.
Jag svarade, och gaf min adress, kanske något
upprörd af den ovanliga händelsen. Intet svar!
Sedan 14 dagar! — Gåfvobrefvet föreföll
upp-rigtigt; angaf ett artistiskt, symboliskt arbete
med ett motto som ej anfördes. En äldre man
hade låtit utskrifva brefvet, men sjelf
undertecknat med darrande hand. Han var president
i korporationen och kallade sig Daniel Grant!
Denna tystnad har ej underlåtit göra intryck
på mig.
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
