Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
i törngrensk översättning lyder: "Det finns
verkligen två Tyskland, men inget av dem är
gott." Ingen må missunna den neutrale
vulgär-vansittartisten detta pärlande bon mot, men
som uttryck för en allierad mentalitet förlorar
det genast en hel del av sin putslustighet.
I själva verket bevisar det ingenting annat än
en bornerad reaktionär obotfärdighet, en
post-festum-antinazism som med hysterisk energi
söker ta igen den långa semestern från 1933
och upp mot krigsutbrottet. Engelska
finanstidskrifter har minsann inte alltid, lika litet som
svenska senantinazistiska kretsar, luftat sin
besvikelse över "det andra Tysklands"
senfärdighet i att formera motståndsfront; på den tiden
det hade varit mera angeläget att göra det
möttes representanter för detta tyska Atlantis
ute i demokratins Europa inte bara av
restriktiva flyktingparagrafer men också av den kalla
misstron från ett samvete som över allt annat
i världen fruktade att bli väckt.
Långt innan någon ännu kunde veta hur bra
Kungsträdgården klädde i danska sabotörer
betraktades dock Hitler-Tyskland i tongivande
europeiska kretsar både som det första och
enda Tyskland, en varg med ett obegränsat
hararnas förtroende. "Och se hur Chamberlain
och alla andra måste komma hit och göra
fördrag. Om Führern inte handlar rätt, tror
du, att de skulle komma då?" säger en tyska
lugnande till sin samvetsömme make Willi
Wegler i Albert Maltz "Korset och Pilen", en
amerikansk roman om de hel-, halv- eller
har-hjärtat eller blott skenbart accepterande
tyskarna, de frivilligt kvarstannande, dessa av
vilka man 1945 väntade "ett andra Tyskland".
"Korset och Pilen" vill ge en förklaring till
hur det kom sig att det aldrig kunde bli någon
tysk sabotörutställning i Östermans bilhallar
i fjol. Med förbluffande politiskt skarpsinne,
djupdykande psykologisk inlevelse och en
befriande avsaknad av rasmysticism visar Albert
Maltz hur trådarna i den trassliga
problemhärvan Wegler gör avstickare också in i de
rödkindade kämpande demokratierna.
Rustningsarbetaren Willi Wegler, normalt
likgiltig för politik och andras affärer och
med ett krigsförtj änstkors på overallen, begår
utan föregående varning ett nattligt sabotage
mot sin fabrik. Med en SS-kula i magen
använder han sina sista stunder till en
upptäcktsfärd i det förflutna för att hitta den hemliga
trampolin som slungat honom ur passiviteten in
i den förbjudna handlingen. Versailles
skymtar, Weimarrepubliken, det passiva
medlemskapet i den reformistiska fackföreningen, vars
auktoritära uppbyggnad understödde hans
benägenhet till underkastelse, förvärvad under
soldatåren, i stället för att utveckla de
demokratiska egenskaperna självständighet och
initiativkraft. För typen Willi Wegler blev
demokratin aldrig annat än regeringen, staten,
auktoriteten som måste lydas, en felöversättning
som även andra demokratier än den tyska till
sitt eget fördärv aldrig brydde sig om att
korrigera och som hade en dryg andel i katastrofen
1933. De till synes legala former under vilka
Hitlers makttillträde skedde gjorde att Willi
Wegler inte behövde känna sig oroad, varken
som disciplinerad fackföreningsmedlem eller
passiv socialdemokrat. Det hade kommit en ny
regering — och "man måste respektera
regeringen". Ske alltså. När han sedan började
märka att något var på tok upptäckte han att
alla opinionsansträngningar ända ner till de
privata viskningarna omedelbart uppfångades
av världshistoriens känsligaste öron och
bestraffades av dess vassaste piskor. Willi Wegler,
övergiven av en neutral värld, tystnade och
lärde sig att "konsten att leva var att tänka på
det som är bra" — men maximen räckte inte
riktigt till när de unga soldatpojkarna kom
hem på permission från Frankrike och
förärade sina mödrar nattlinnen från våldtagna
fransyskor eller när polacker utbjöds på
slavmarknader för sjutton mark stycket. Den
komprimerade motståndsviljan inom honom
exploderade i ett sabotage, en kusligt isolerad
handling ackompanjerad av en spökapplåd från
stumma representanter för "det andra
Tyskland", män med pokeransikten och en viss vana
att arrangera små "olyckshändelser" i sina
fabriker.
Med Willi Wegler har Albert Maltz
övertygande gestaltat den passive
fackföreningstyskens förskrämda balansgång mellan
partilokalen och koncentrationslägret. D:r Zoder är
en borgerlig representant för dessa skenbara
acceptanter som genom att späda ut sin rädsla
med cynism lyckas uthärda, av idel längtan
efter katastrofen. Prästen Frisch, en tredje typ
i skaran av motståndsmän utan motståndsfront,
målar upproriska paroller på staket och stenar,
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
