Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Tage Aurell: Jeriko ros. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAGE AURELL
skedar. Vid kaffedags — även det hörde till
ting han gått och drömt om efter annonsen —
vid kaffedags skulle hon komma ut med
färdigställd bricka, hän till fyrkanten med
läkeörter där han stod och pysslade skulle
kvinnorösten nå:
— Nu är kaffet här!
Så blev det inte. Kvinnorösten är där, den
är där i ganska god tid före kaffedags, men
den säger, och tung och oflyttbar sitter hon
i hans enda trädgårdsstol, den som bror hans
köpte:
— Jag börjar bli kaffesugen, Kilstadius!
Han har sagt till sig själv att han är
besviken, omsider har han gått och forskat i sig
själv för att utröna om han verkligen är
besviken. Gått och vällt på tungan en påminnelse
om annonsens ord beträffande hjälp i hushållet
och intresse för trädgårn och örterna —
Mer och mer försvann lusten till en sådan
påminnelse och en annan lust tog dess plats,
han står nästan var dag och blir otålig över
odlade hyoscyamus och tanacetum, står och
ser på klockan flera gånger i halvtimmen,
längtar in till bestyret med brickan åt henne.
Är vorden kavaljer efter vad han kan förstå,
inte husbonde som han tänkt sig. Det var en
fåvitsk tanke! mindre och mindre känns han
vid den, och blev det ombytta roller så tycker
han nu att hans roll inte är någon dålig roll —
länge nog har han gått och passat opp bara på
sig själv!
Han har gett henne att läsa skriften i
korsband som ingen annan än klockarn kan ha
sänt. De Ungas Tidning heter den. Och där står
förstruket med blåkrita: "I Sydamerika samt
i Afrika lär finnas en märkvärdig växt som
trivs endast på fuktiga ställen och där slår rot
och grönskar en tid tills jorden på nytt torkat
ut. Då gör den sig lös från marken, rullar
ihop sig och förs av vinden bort till en annan
fuktig plats, det kan vara miltals därifrån, där
samma förhållande upprepar sig. Den fortfar
att vandra och vandra, stannar där det finns
vatten, tills att marken åter blivit torr. Till slut
är den efter allt sitt kringirrande endast ett
knippe torra rötter och torra kvistar."
— Det skall vara jag, har han sagt.
Och skrattat, nu kan han skratta.
Men hon förstod ingenting, blåögd förstod
hon ingenting.
— Gammal. Och torr, efter allt
kringirrande —
— Kilstadius är väl inte gammal, sade hon.
Hon har talt om musik. Och i förbigående
talt om datum för sin födelsedag, den sjätte
juni. En vecka därförut hade han en annons
färdig igen, den gick inte så långt som till
Aftonbladet, den kom in i Nyheterna i stån,
han var själv inne hos redaktören med den.
Och denna gång valde han sen med berått
mod det svar han tyckte såg liksom frodigast ut:
Orgel i pianomodell, 6-stämmig.
Chaufförn hjälper honom att bära in orgeln
i kammarn, de dricker därefter ett glas saft
i köket —■ bussen är tidig och bara en käring
kvar i den. Han berättar hon är lärarinna,
tjänstledig lärarinna. Skolan saknar hon inte,
berättar han, men musik. Nu sover hon middag.
Han börjar blanka orgeln med en trasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
