Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bernhard Tarschys: Schalom Asch — aposteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNHARD TARSCHYS
fronteras med Seneca, aposteln kastas i fängelse,
och där den som ofarlig uppfattade slav- och
proJetärreligionen ej blott växer sig stark bland
de betryckta utan även finner ingång i
patri-cierhemmen. Neros mordbrand och vältrande
av skulden på de kristna; martyrernas
dödskamp på Circus; Petrus och Paulus’ sista möte
i grottfängelset Tullianum; konvertitemas
visshet och hedningarnas skam; Petrus’ gripande
död, då han på egen begäran korsfästes med
huvudet ned — "fötterna på korsarmarna var
vita som snö, men ansiktet var eldrött som en
låga"; Paulus’ sista minut, då han — den
romerske medborgaren — värdigt lägger sitt
huvud på stupstocken; allt skildras med en
enkelhet och åskådlighet, som är i bästa mening
folklig.
"Aposteln" är en stor roman, där man kan
finna många svagheter. Den är skriven av en
from människa, som ej har behov av kritiska
värderingar och rationalistiska utläggningar,
den är endels epos, endels förkunnelse, och
nerven i framställningen är brinnande tro och
behov av att återväcka gamla moraliska värden
till människornas förlösning ur ångest och synd.
Men Asch är också en uppövad författare, som
väl kan sitt yrke, som vet att arrangera och
citera, att ladda upp en dramatisk situation, att
fånga in det levande verkliga i plastiska bilder
och sinnligt förnimbara formler och
vändningar, som behärskar sitt yrke och gläds åt
att utöva det. Det är en markant utveckling
från "Mannen från Nasaret" till "Aposteln".
Och man har skäl att förvänta, att han
fortsätter med verk i samma genre.
Litterära värderingar är alltid farliga.
Mästar-namnet utdelas stundom väl hastigt. Det kan
diskuteras, om Schalom Asch är värd det. Men
hans förgrundsställning inom den moderna
judiska litteraturen är obestridlig, och att hans
arbeten har viktiga budskap i den
internationella litteraturen är uppenbart. Hans senaste
verk fyller läsaren med respekt; den troende
och sökande kan däri finna djupa upplevelser.
Ingen kan förneka dess allvar och mänskliga
bredd. Den lille judepojken från Kutnos
småstadsmiljö, som vandrat vid de bibliska
gestalternas sida, har återbördat sin tacksamhet till
dessa troslivets heroer och förblivit sin
barndoms upplevelser trogen, även om han ser
på dem med en världsmedborgares ögon. Han
vill tvätta bort från palämpsesten allt groteskt
och förvanskande, nå fram till urtexten för att
ge människorna del av dess evighetsvärden.
Det är ett stort uppsåt. Kanske kan
förverkligandet av denna dröm bli en linje i det
kulturarbete, som förestår den östjudenhet, vilken
•— efter "det tredje templets förstöring" genom
Hitler — fått sitt andliga och materiella
centrum i Nordamerika och upplever en
återfödelse och förnyelse av sina drömmar i nuets
och framtidens Palestina.
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
