Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Lennart Göthberg: På väg mot en ny klassicism?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENNART GÖTHBERG
grad: i detta på en gång analys- och
gestaltningsförsök lyser privatreaktionerna på ett par
undantag när med sin frånvaro, den konflikt
som är huvudtemat var lika aktuell i går och
blir det kanske i morgon, som den var under
krigsåren. Tidlöshetsaspekten, som ytterligare
lär understrykas i Eyvind Johnsons nya roman
med grekiskt motiv, är själva kärnpunkten i den
klassicism som under 40-talet vuxit sig allt
starkare. Vilket skulle bevisas.
4
Vad är det litterära 40-talet, vilka är
representativa för det? Peter William Nisser?
Knappast. Han var en av dem som gick direkt från
30-talsromantiken till militärlivet. Han luktade
krut i Finland. Ingenting var naturligare än
att han försökte göra romantik av brutaliteten,
i synnerhet som han därigenom fick ypperliga
tillfällen att omsätta några drag ur amerikansk
naturalism. Sven Bergström? Han har ingen
profil ännu. Mårten Edlund? Han är ett eko
från 30-talets gymnasisthänförelse, han lever på
sin formella styrka men kommer att dö om han
inte kan fylla den med ett eget innehåll. Skall
man finna det som kan vara originellt i 40-talet,
så måste man gå till dem, från vilka
suggestionen har utgått så stark att de redan hunnit sätta
spår hos andra och kanske till och med i någon
mån hunnit bilda skola.
1942 kom som 40-talets första egentliga
litterära dokument: Erik Lindegrens "mannen utan
väg". Redan de två första stroferna i den första
av de fyrtio brutna sonetterna — Dantes och
Petrarcas versmått —- kommer med något nytt,
som allt villigare har accepterats av den unga
lyriken:
På sin pelare i speglarnas sal tronar
Nar-kissos. Han är tidlöshetens personifikation, men
med en associationsmöjlighet som omedelbart
går till det Utopia, som bara för några år
sedan togs på allvar, omtalas han som
evigheten, som med en grimas — det är det nya,
det som senare har utstyrts med epitetet
"pessimism" — diar de obegränsade möjligheternas
land. I denna grekiska pelarhall har den
subjektiva privatreaktionen redan från början
avsatts. Hur aktuella anspelningarna än kan vara,
sätter Lindegren redan från början in sitt
försök att åstadkomma en objektiv
begreppssymbolik i en klassisk ramberättelse, som sedan
fylls med nya detaljer. Den av dubbel hämnd
jagade Orestes flyttas ut ur mytens värld och
blir en sentida kamrat till mannen på hans
vandring genom the waste land, "en annan
öken / där ensam med solen jag minnes
världen".
Erik Lindegren har, för att välja ett ord med
vilket Ivar Harrie karakteriserat det väsentliga
i klassicismen, försökt att tränga in till själva
benstommen i de konfliktupplevelser, som alltid
är lika aktuella och där endast de utlösande
momenten kan variera. Det finns de som har
svårt att begripa, och som därför avfärdat
denna poesi som nonsens. Man kan något
lättare förstå dem, när man har insett, att det här
inte bara rör sig om nya poetiska
uttrycksmedel utan om en helt ny inställning till frågan
om poesins mål och uppgifter. Nyckelordet till
den s. k. modernistiska poesin — där denna
inte bara råkar bestå i en ny typografi, vilket
den i några fall onekligen gjort — heter
begrepp, och därmed har tonvikten i stor
utsträckning flyttats över från det emotionella till
det intellektuella. Och intellektualiteten har
alltid varit en av den klassiska livskänslans mest
integrerande beståndsdelar.
Om Erik Lindegrens "mannen utan väg" kan
karakteriseras med orden "lyrisk
begreppssymbolik", så har vi hos Karl Vennberg att göra
med något som lätt låter sig kallas "lyrisk
begreppsanalys". Hans emotionella utgångspunkt
är protesten. Han har funnit tiden alltför
ockuperad av vanföreställningar för att ännu kunna
ge sig till tåls med någon föreställning alls.
Negativismen har blivit hans arbetsmetod. Han
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>