Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Lyrisk modernism. Uttalanden av Erik Lindegren, Karl Vennberg, Sven Alfons, Ragnar Thoursie och Gösta Oswald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYRISK MODERNISM
En enquéte
ERIK LINDEGREN:
Eftersom jag råkar känna en person inom
mig själv som endast delvis känner mig — och
något annat är ju inte möjligt — och eftersom
denna Chronschoughsartade person stundom
ägnar mig ett för andra ofattbart och ganska
komiskt intresse men stundom också den
komplettaste och mest avståndstagande likgiltighet
har jag ansett honom på en gång lagom
intresserad, snusförnuftig och opartisk för att
anförtros uppdraget att säga några ord om en dikt
som betecknats som sällsynt obegriplig. Dikten
lyder:
den osynlige inom oss sliter sönder alla rymder
och alla tävlingsbanor uppgår i det mätbara intet
och sekunderna förstenas och perspektiven löper in
i grymhetens solar med skuggornas törstande dvärgar
som ristar i sitt läderkött för att ge skelettet luft
och överlämnar skeendet åt bristningsgränsens valsar
tills visionen anropar de taggiga topparnas mörker
från den eviga vilans fåtölj: en förnekande kontinent
som på en sköld av sol och vanvett höjer sin spegelbild
i ett fördelaktigt ögonblick för vår eviga blindhet
som vaggar nedsegnandets parasit på positivets vågor
och skriver i spott på framtidens svartsjuka klippa:
balsamera galärslavens utslitna åror i häpnadens sal
balsamera sublimeringen och tragöden i ultrarapid
Ovannämnda person gör följande försök till
innehållsanalys:
Den osynlige inom oss (jfr Pär Lagerkvists
"Den osynlige") är den mycket ofta men hittills
förgäves omtalade och i möjligaste mån dolda
aggressionsdriften inom oss, som då och då
sliter sönder alla rymder, d. v. s. alla hittills
kända religioner, gudar, ideal, sublimeringai
och överjag men också rymden i astronomisk
bemärkelse, en rymd som förkrossar oss med
sin storhet och likgiltighet. Denna aggression
protesterar alltså inte enbart mot inympade
"överjag" utan också mot människans
fundamentala livsvillkor. Därför kan den inte
frånkännas ett visst Prometheusdrag, men den innehåller
också ett element av den ointellektuelles
instinktiva hat mot den intellektuelle, här företrädesvis
riktat mot Einstein •— de flesta människor är
ju på grund av sin intellektuella begränsning
dömda till att auktoritetstro på Einsteins
universum ungefär som medeltidens människor
trodde på Gud. (Detta hat anses ju vara en av
de viktigaste orsakerna till nazismens framgång,
och den irritation som en och annan kritiker
tydligen känner vid läsandet av en modernist
som Eliot är en svag återglans av samma sak.)
I och med att alla värden men också alla
svåruthärdliga fakta om människans kosmiska
situation sönderrivits uppgår alla tävlingsbanor
(självhävdelsen, idrottsleken, liberalismens fria
konkurrens etc.) i det mätbara intet
(nihilismen, relativismen, universum med dess fixa
ljusår, Stadion med dess kronometrar och
mått-band). Detta är raseriets stund och den
outhärdliga spänningens, den stund då det
subjektiva tidsmedvetandet förändras (sekunderna
förstenas, "tiden står stilla"), den stund då
lejonet hukar sig till språng och den unge
mannen vid dansbanan kastar av sig rocken, och
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
